Recension: "Star Wars: The Last Jedi" av Rian Johnson

Recension: Star Wars: The Last Jedi av Rian Johnson

Skrivet av

Episod VIII i Star Wars-sagan är äntligen här. Exakt hur bra är den?

1977 flydde George Lucas till Hawaii när det var dags för premiären av Star Wars: Episod IV – Ett nytt hopp. Han var övertygad om att filmen skulle misslyckas på bio och ville inte närvara. 40 år senare vet vi att det blev så långt ifrån ett misslyckande man bara kan komma. Star Wars har vuxit till ett av de största franchisen i hela nöjesindustrin. Därför var det inte konstigt att prislappen låg på 4 miljarder dollar när han gick i pension för fem år sedan och sålde hela sitt imperium till Disney. Och de nya ägarna har inte legat på latsidan när det gäller att föra Kraften vidare på bioduken.

Det har gått två år sedan Star Wars: The Force Awakens hade premiär på bio. Förväntningarna på den filmen var skyhöga, men J.J. Abrams lyckades uppfylla dem med råge. Innan han själv avslutar den här nya trilogin med episod IX så har han nu lämnat över stafettpinnen till Rian Johnson. Det är knappast lägre förväntningar på den här filmen, så hur har då Johnson förvaltat det här förtroendet?

Handling

Filmen tar vid precis efter Star Wars: The Force Awakens slut. Vi finner alltså Rey fortfarande kvar på klipporna med Luke, och motståndsrörelsen har under hennes resa dit börjat evakuera sin bas. Det är första gången berättelsen inte hoppar flera månader eller år mellan två Star Wars-episoder.

Rey vill få Luke att både lära henne om Kraften och följa med tillbaka till Leia och hjälpa henne och motståndsrörelsen i deras kamp, och motståndsrörelsen å sin sida kämpar för att överleva. Första Ordningen är nämligen på intåg för att helt förgöra dem i ett sista kraftfullt anfall.

Det blir en kamp mot klockan på flera håll i galaxen när de goda ställs mot de onda, hjältar träder fram, droider räddar dagen och mer än en familjehemlighet avslöjas.

Karaktärer och skådespelare

Luke Skywalker. Bara namnet får miljontals fans att få något drömskt i blicken. Han var bara med i de sista skälvande sekunderna av The Force Awakens, men i den här filmen har han en desto större roll. Det är en fröjd att äntligen få se Mark Hamill ta sig an Luke igen, den här gången som en äldre och visare jedi. Och betydligt starkare i Kraften.

Många bekanta ansikten återkommer. Faktum är att rollistan för filmen är väldigt lik den för Star Wars: The Force Awakens. Daisy Ridley som Rey, Adam Driver som Kylo Ren, John Boyega som Finn, Oscar Isaac som Poe Dameron och Domhnall Gleeson som general Hux för att nämna några. Alla står för välpresterande prestationer av sina vitt skilda karaktärer.

Och sen har vi Carrie Fisher också. Vår prinsessa. Leia. Att hon gick bort för ett år sedan är svårt att inte tänka på när man ser henne. Det var ändå härligt att få se henne spela Leia en sista gång. Jag vet från säkra källor att mina ögon inte var de enda som inte var torra under och efter filmen.

Vi får också stifta några nya bekantskaper. De som sticker ut mest är Laura Dern som viceamiral Holdo i motståndsrörelsen, Benicio del Toro som allt i allo-brottslingen DJ och Kelly Marie Tran som Rose Tico, en servicetekniker i motståndsrörelsen.

Bild

Star Wars har alltid legat i framkant vad gäller specialeffekter och den här filmen är inget undantag. Allt från skepp till planeter till varelser av alla möjliga slag ser helt fantastiska ut. Det är så verkligt och storslaget och detaljerat och välgjort att man tappar andan. Det är omöjligt att se var modeller och uppbyggda dekorer slutar och pålagda effekter börjar. Kanske är inget fejk och allt är på riktigt? Det är faktiskt snudd på omöjligt att säga.

Kameraarbetet är lika bra det. Storslagna vyer av slagfält och rymden varvas med närbilder på personer när ansiktsuttryck ska förmedla det som inte sägs. Känslan för när det ska gås nära är lika delikat som den är rätt.

Ljud och musik

Ljudeffekterna är precis lika bra som de visuella. Det är raketer, explosioner, ljussablar, droider, kreatur och säkert massor av annat som man inte ens tänker på för att det är så bra gjort och passar in helt naturligt i filmen.

John Williams musik är underbar och precis lika fantastiskt som den har varit ända sedan Star Wars: Episod IV – Ett nytt hopp. En stark bidragande orsak till den magiska stämning som byggs upp är just musiken. Musiken han komponerade till första filmen håller än idag så det är inte alls konstigt att han återanvänder den och låter den vävas samman med nya stycken för att skapa det täcke av känslor som lägger sig över hela filmen. Dags för Williams 51:a(!) Oscarsnominering?

MTFBWY

Disney var så nöjda med filmen att de redan innan premiären gick ut med att de gett Johnson i uppdrag att skapa en helt ny fristående Star Wars-trilogi. Efter att ha sett filmen så förstår jag det. Den är så himla bra. Jag skrattade, jag var nervös, jag grät och jag satt på helspänn. Det är en härlig mix av känslor och de kommer alltid vid rätt tillfälle.

När han utannonserades som manusförfattare och regissör så hade jag ingen större koll på Rian Johnson. Men nu förstår jag att han var helt rätt val att föra facklan vidare, för det här är filmmagi när den är som allra bäst. Nu undrar jag bara hur J.J. Abrams ska kunna toppa det här med den avslutande delen om två år.

Trailern kan ni se här nedan och filmen går redan på bio. Har ni inte hunnit se den än så föreslår jag att ni springer och gör det så snart ni har möjlighet, för Kraften är definitivt med den här filmen.

Betyg

8/10

Omnämnt i artikeln

Star Wars: The Last Jedi (2017)

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Skriv kommentar

Logga in för att kommentera.

Medlem

Du är inte inloggad.