Recension: "Wish Upon"

Recension:

Om du fick sju önskningar — skulle du också förstöra för allt och alla och bete dig som en jävla mupp? Då är det här en film för dig!

CDON Discshop Ginza Zavvi

Filmfotografen John R. Leonetti har arbetat på några av den senaste tidens största skräckfilmer — både Insidious, Insidious: Chapter 2 och The Conjuring.

Med dessa filmer i bagaget skulle man kunna tro att han vet vad han gör, men efter att ha sett Wish Upon häromkvällen är jag inte så säker på det.

Handling

Vi får följa en tonårig tjej vars pappa, som är arbetslös och därför rotar bland skräp hela dagarna, hittar en magisk speldosa som han ger till henne.

När hon sedan vantrivs i skolan och därför önskar andra människor misär märker hon snabbt att hennes önskningar besannas — och det verkar bero på speldosan.

Manus och regi

Manuset, som är skrivet av Barbara Marshall, är tyvärr skrattretande, och jag vet inte riktigt var jag ska börja.

Huvudkaraktären är helt egocentrisk och bryr sig inte om hon gör någon alls illa — inte ens när det börjar spåra ur kan hon inse vad hon håller på med.

Allt faller som ett korthus när de dessutom försöker överraska oss tittare med en twist man såg komma sedan filmens inledande dialog mellan pappan och dottern.

Regissören John R. Leonetti sätter utan förståelig anledning sitt namn på den här fullkomliga soppan av dåliga idéer.

Skådespelare

Joey King spelar den egocentriska dottern, och hon gör ett fruktansvärt jobb. Det är enformigt och till slut störande när varje händelse genom hela filmen resulterar i samma reaktion.

Ryan Phillippe spelar hennes sopletande pappa, och hans bästa kompis tillika sopletarkollega spelas av Kevin Hanchard. Ingen av dessa gör heller ett bra jobb.

Utöver det kryllar det av nonsensroller när alla studenter ska porträtteras...

Musik och ljud

Musiken är skriven av duon Tom Hajdu och Andy Milburn under bandnamnet tomandandy, och om något är det vad som lyfter den här filmen från en nolla till en etta.

Duon har tidigare skrivit musiken till bland annat The Hills Have Eyes och The Strangers.

Omdöme

Det här är en precis lika dålig och slarvigt ihopsatt smörja som 2014 års Annabelle.

För mig är det — ärligt talat — fullständigt obegripligt att de inte bara brände negativen i studion när de hade chansen.

Betyg

...