Recension: ”Kong: Skull Island”

Recension: ”Kong: Skull Island”

Hur fint förpackad kan action utan innehåll vara? Kong: Skull Island imponerar visuellt, men kanske inte innehållsmässigt.

Efter det totala misslyckandet med King Kong-remaken från 2005 återkommer Hollywood med en ny apfilm, den här gången från Jordan Vogt-Roberts.

Handling

Efter Vietnamkriget beger sig en grupp soldater mot en plats där de ska söka efter en försvunnen pilot. Väl där upptäcker de att ön de har framför sig inte är obebodd som de tidigare trott — där finns både urinvånare, en jättelik apa, dinosaurier och underjordiska monster.

Snabbt märker de att deras vapen och helikoptrar inte är någon match för något av monstrena på ön, och måste därför försöka överleva på andra sätt.

Manus och regi

Från ruta ett är det tydligt vad den här filmen handlar om; storslagna vyer och häftigt foto. Exakt allt du kan föreställa dig är överdrivet — såväl karaktärernas dialog som vapen, skepp och helikoptrar.

I sig är det här inget problem, men det skiner igenom att Jordan Vogt-Roberts faktiskt inte har regisserat mer än en film (The Kings of Summer) innan den här — ju längre filmen går desto mindre får vi som tittare ut av den.

Att den är häftigt filmad ger pluspoäng i mina ögon, men gemene man bryr sig antagligen inte om det när filmen i övrigt inte är intressant.

Skådespelare

I huvudrollerna ser vi Brie Larson, Tom Hiddleston, John Goodman och Samuel L. Jackson, och där de tre förstnämnda gör sina roller övertygande och ganska nedtonat är det tydligt att Jackson fick sin roll av en enda anledning; att vara sig själv så mycket han bara kan.

Det är tyvärr mycket fokus på just det — hur mycket Samuel L. Jackson man kan få in i en film om man har fått med sig Samuel L. Jackson. Svaret är förstås: jättemycket. Men det är ingenting som uppskattas av mig.

John C. Reilly spelar en gammal amerikansk stridspilot som blivit kvar på ön ett bra tag. Varför man castat honom får någon förklara för mig, för jag har aldrig uppskattat honom förutom i ett fåtal komedier. Jag antar att man ville ha någon typ av comic relief, men det här är helt fel film för honom.

I övrigt beter sig ensemblen av soldater som blir dödade till höger och vänster precis som man förväntar sig — de vanliga soldatklyschorna i gammaldags machostil.

Foto och ljus

Vad man än har att säga om den här filmen så går det inte att förneka att ljus och foto är av löjligt hög klass i Kong: Skull Island — så pass att man nästan tror det är ett skämt. Allt ser så löjligt bra ut!

Kommer ni ihåg 300 av Zack Snyder, där allt var over the top och näst intill animerat? Det här är ungefär samma koncept, fast några klasser bättre; det ser fortfarande äkta ut, men är samtidigt otroligt polerat.

Fotografen Larry Fong bara pumpar ut episka scener och vyer. Ibland förstår jag inte ens hur det är möjligt att få allt att de så blänkande och krispigt ut, men det är strunt samma — det är bara att acceptera faktum, luta sig tillbaka och njuta.

Musik och ljud

Musiken, som är skriven av Henry Jackman, lider tyvärr av lite samma symptom som utförandet i sig; det är som en karikatyr på gamla äventyrsfilmer, vilket leder till att musiken är lite för ”over the top” och spretar åt alla möjliga håll.

Stundtals är det så mörkt och pompöst man kan förvänta sig, för att sedan fullständigt tappa tyngd därefter. Filmen har dessutom inget eget tema utan dånar mest på med generell musik.

Omdöme

Kong: Skull Island är en popcornresa som gör precis det som förväntas av den, och där Peter Jackson misslyckades med såväl manus som utförande levererar Jordan Vogt-Roberts en rock ’n roll-version som faktiskt är underhållande — och ibland räcker det gott för att en äventyrsfilm sevärd.

Betyg

Kong: Skull Island får betyget 6 av 10.

Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln

    Kommande premiärer