Recension: "Extinction"

Recension: Extinction

Skrivet av

Människosläktet hotas av utrotning när våldsamma utomjordingar invarderar planeten i Extinction.

Trots att varningstecknen var många gav jag mig ändå på att se filmen på Netflix häromkvällen — i efterhand var det knappt värt det.

Handling

Peter (Peña), som lever ett stillsamt liv med sin fru Alice (Caplan) och deras två barn, börjar få återkommande mardrömmar där ett krig har börjat och planeten utryms. Dessa mardrömmar verkar sedan besannas när himlen fylls av rymdskepp som så snart de närmat sig staden börjar skjuta ner alla de ser.

Nu måste han fly och skydda sin familj, men vilka är dessa drömmar han har haft, och vad betyder de?

Manus och regi

Bakom manuset står Spencer Cohen och Brad Kane, och redan här borde jag kanske anat oråd eftersom ingen av dem har skrivit ett filmmanus innan detta. Oavsett vilket går jag dock alltid in med ett öppet sinne, och trots det var manuset både förutsägbart och stelt.

Det är tydligt att man med Extinction försökt göra en originell sci-fi-rulle, men man har inte riktigt insett sina begränsningar, varken gällande effekter eller manus. Är det mest intressant med undermåliga visuella effekter, eller är det bättre att begränsa sig och lösa det praktiskt? Måste man visa en hel stad ödeläggas, eller räcker det med att vi får följa familjen på nära håll?

Om bara filmens inriktning ändras kan man lyckas göra en riktigt stämningsfull domedagsfilm, men istället har de försökt göra en storslagen film där Michael Peña ska springa runt med automatvapen (som han dessutom spontant hackar biometriskyddet på) oavbrutet. Det är en så märklig inriktning när de verkligen inte har förutsättningarna att det för mig är oförklarligt — har man inte resurserna att göra det på ett bra sätt ska man låta bli.

För regin står Ben Young, som tidigare skrivit och regisserat Hounds of Love. Jag vet inte vad han sysslat med när den här filmen gjordes, men i stort sett alla gör ett dåligt jobb. Stundtals är barnen ganska trovärdiga, men överlag är dialogen stel, karaktärerna beter sig helt omotiverat och tempot i filmen känns ganska "off".

Musik

För musiken står "The Newton Brothers", vilket innebär att den skrivits av Andrew Grush och Taylor Stewart, och ärligt talat har de gjort ett helt okej jobb. Det är atmosfäriskt och passar bra som bakgrundsmusik, men tyvärr lutar slutet ganska mycket på musiken, och då faller det platt. Som stämningssättare genom filmen är den dock en av filmens styrkor.

Omdöme

När allt kommer omkring finns det tyvärr inte så mycket ros att ge, och stundtals är det här så dåligt att jag på riktigt börjar ifrågasätta varför jag ens tyckt om huvudrollsinnehavarna Michael Peña och Lizzy Caplan från början.

Ett litet, litet lyft för att manuset är ett bra försök till en någorlunda nyskapande sci-fi, som dock är alldeles för slarvigt genomfört.

(Cynikern i mig anar dock att manusförfattarna snott idén till manuset från en annan film, som släpptes 2015 och har en svensk skådespelare i huvudrollen. Det finns stora likheter mellan "twisten" i filmerna, även om den första — som dessutom är bättre — inte specifikt är science fiction.)

Betyg

3/10

Omnämnt i artikeln

Extinction (2018)

Hounds of Love (2016)

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Skriv kommentar

Logga in för att kommentera.

Medlem

Du är inte inloggad.