Recension: Colossal

Seoul får problem med ett stort monster som gör till synes märkliga saker när det visar sig.

Efter att ha gjort internationell succé med lågbudgetfilmen Timecrimes fick Nacho Vigalondo chansen att göra en Hollywoodfilm. Resultatet är komedin Colossal, med Anne Hathaway och Jason Sudeikis i huvudrollerna.

Handling

Gloria (Hathaway) blir utsparkad från sin pojkväns lägenhet efter att inte ha tagit itu med varken lång arbetslöshet eller alkoholproblem. Hon återvänder till sin hemstad, dels för att reda ut sitt liv och dels för att hon inte har någon annanstans att ta vägen.

Gloria stöter på barndomsvännen Oscar (Sudeikis), som inte verkar ha kommit bort från staden, utan är kvar och driver sin pappas gamla bar.

När ett gigantiskt monster därefter intar Seoul verkar Gloria vara den enda som missat det — men vad har hon gjort under tiden? Finns det någon koppling mellan henne och monstret?

Skådespelare

Anne Hathaway levererar ingen imponerande prestation, men tyvärr tror jag att hon gjort precis det som efterfrågats — hon är en så pass bra skådespelare att hon kan anpassa sig efter vilket manus som helst. Här känns hennes roll mer som något hon gjorde i början av sin karriär, som En prinsessas dagbok.

Jason Sudeikis däremot gör en av sina bättre rolltolkningar, men tyvärr är hans karaktär skriven på ett sätt som gör att det inte går att rädda, inte av någon skådespelare — han är en klyschig och självisk person som faktiskt förstör hela filmen, med sina ologiska beslut och bristande moral.

Utöver huvudrollerna ser vi Austin Stowell, Tim Blake Nelson och Dan Stevens i biroller.

Inte vad man förväntar sig

Filmens största problem är egentligen att den har marknadsförts som en komedi. Likaså tyder castingen på att det är en komedi, då både Anne Hathaway och Jason Sudeikis båda är mest kända för sina komedier.

Colossal är i verkligheten en drama, som handlar om en alkoholist (Hathaway) som blir utsparkad ur sin pojkväns lägenhet och som — på grund av att hon är arbetslös och pank — beger sig till sin hemstad för att bo i sina föräldrars tomma semesterhus.

Hade filmen marknadsförts som den typ av film det verkligen rör sig om, och om karaktärerna hade tagit logiska beslut istället för helt omotiverade och förödande sådana, hade den här filmen kunnat bli riktigt bra.

Omdöme

Tyvärr dras filmen med både oförklarliga och oförsvarbara karaktärsutvecklingar. Tillsammans med att konceptet känns som ett hafsverk gör detta att filmens betyg landar mycket lågt.

Betyg

Colossal får betyget 3 av 10.


Artikeln handlar om

Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln