Recension: "Five Feet Apart"

Recension: Five Feet Apart

Kan man vara kär i någon som man aldrig får vara så nära att man kan kyssa den, eller ens kan röra?

Handling

Five Feet Apart bygger på boken med samma namn skriven av Rachael Lippincott och handlar om Stella (Richardson) och Will (Sprouse) som träffar varandra på sjukhuset, där de båda bor på grund av att de båda lider av sjukdomen cystisk fibros, en svår lungsjukdom. Stella väntar på att få ett par nya lungor medan Will är med i en klinisk studie.

Stella är ett kontrollfreak med en släng av OCD och gör listor varje dag där hon kryssar för allt som ska göras, och alltid gör som hon ska. Will, å andra sidan, bryr sig inte alls om någonting som har med behandling att göra, och vill helst av allt bara bli myndig och då kunna komma därifrån.

Efter en överenskommelse dem emellan ska Stella få hjälpa Will att börja ta sin behandling på allvar. Medan tiden går växer deras känslor för varandra — problemet är bara det att de hela tiden måste vara minst “six feet apart”, alltså ungefär två meter, från varandra, för att de inte ska smittas av sina respektive bakterier.

Trots att Stella väntat på nya lungor hela sitt liv är det som verkat så självklart inte så lätt längre, när känslor kommer emellan.

Medverkande

I rollen som Stella ser vi Haley Lu Richardson, som bland annat spelar i The Edge of Seventeen, Columbus och Split, och i rollen som Will syns Cole Sprouse — den gamla barnskådisen från Zack & Codys ljuva hotelliv som nu mest är känd för sin roll som Jughead i serien Riverdale.

I de lite mindre rollerna ser vi Moises Arias (Hannah Montana) som Poe, Stellas bästa vän på sjukhuset som hon känt sen hon var sju, samt Parminder Nagra (Skruva den som Beckham) i rollen som Dr. Hamid och Claire Forlani (Meet Joe Black, The Rock)

Regissören för den här filmen är Justin Baldoni, som gemene man antagligen mest känner igen som skådis i rollen som Rafael Solano i Jane the Virgin.

Musiken

Eftersom min man som skriver på den här sidan är en riktig filmmusiknörd nämner jag musiken som hastigast också. Han kände så klart igen typ alla indiepop-, singer/songwriter- och depp- låtarna som spelades i filmen. Filmmusiken var väldigt bra och passade stämningen perfekt tycker jag — och hela två låtar av Novo Amor ger plus i kanten!

Omdöme

Det som var bra i filmen var att alla känslor kändes äkta, och det som gjorde det var inte stora utsvävande scener utan de små enkla scenerna med ansiktsuttryck och blickar.

Jag kände kärleken och jag kände smärtan så mycket att det gjorde ont i bröstet. Och ja, jag grät. Även om det är ett vanligt förekommande fenomen när jag tittar på film så var det här den där filmen då man torkar tårarna och näsan med tröjärmen, för att man bara inte kan sluta gråta. En riktig fulgråt, alltså.

Jag tycker att både Cole Sprouse och Haley Lu Richardson var väldigt bra i sina roller som Stella och Will. Haley gör i och för sig alla sina roller väldigt bra. Även alla småroller som sköterskor och Stellas vän Poe gjordes väldigt bra.

Har man sett Riverdale kan det ju svårt att förknippa Cole som någon annan men tycker ändå att han gjorde ett prima jobb. Kanske hjälpte att man slapp den där förfärliga mössan han alltid har på sig i Riverdale...

Jag har tyvärr inte läst boken, men kan nog gissa mig till att det — precis som i många andra filmer som bygger på böcker — är mycket som saknas i hur deras relation byggs upp.

Tyvärr brukar det ju vara sånt som gör att man förstår deras förhållande lite mer — och i det här fallet just deras olikheter med hennes kontrollbehov och hans ovilja till att genomföra sin behandling — som tas bort ur filmerna. Jag förstår så klart att mycket måste tas bort ur historien för att få ihop det till en film.

På det stora hela, mycket bättre än vad jag faktiskt hade förväntat mig från början och en MYCKET sevärd film. Låt mascaran ligga kvar i sminkväskan innan du går och ser den här och ta med en extra näsduk. (Skulle du ta med den du är kär i kan du ju passa på att njuta av att du kan hålla dennes hand i biomörkret!)

Men vänta nu, filmen heter ju "Five Feet Apart" och jag har ju skrivit att de måste hålla sig “six feet apart”. Jajamensan — men om du vill veta anledningen till det så får du helt enkelt ta och se filmen!

Betyg

Five Feet Apart får betyget 7 av 10.

Skrivet av
Ninnie Lagnetoft
Älskar bra och rörande dramafilmer, musikaler och komedier, och har väl inte direkt svårt att gråta en skvätt. Avskyr skräck, thrillers och all kommersiell action och superhjälteskit där våld glorifieras och död nonchaleras.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln

    Kommande premiärer