Science fiction på indie-nivå brukar vara riktigt bra, men i High Life spårar filmskaparna tyvärr ur totalt.
Distributören A24 har länge imponerat på mig genom att släppa titlar som Swiss Army Man, Lady Bird, The Witch, It Comes at Night och Moonlight — det gick nästan så långt att man kunde lita på att det var en bra film, bara för att A24 låg bakom dess distribution. Nästan...
Handling
En rymdfarkost närmar sig ett svart hål, och dess enda besättning ser ut att vara karaktären Monte (Pattinson) och hans unga dotter, Willow. De har en stor trädgård där de odlar mat, och överlever helt själva nära ett svart hål, långt ute i rymden.
Men vad är det som har hänt — och händer — med den övriga besättningen, och varför stängs det livsuppehållande systemet av med jämna mellanrum? Bandet backas nu till när alla besättningsmedlemmar var på skeppet, så att vi får se vad som hänt dem.
Manus och regi
Filmen är regisserad av Claire Denis samt skriven av Denis tillsammans med Jean-Pol Fargeau samt lite hjälp från Geoff Cox. Just Denis och Fargeau har skrivit kritikerrosade filmer i många år, och även om filmerna tagits emot ganska väl är de ofta provocerande — och High Life är inget undantag.
Faktum är dock att den är så provokativ att folk gick ut från biograferna när den visades i USA, och ju längre man ser filmen förstår man varför.
Skådespelare
Huvudrollen Monte spelas, som ni redan förstått, av Robert Pattinson, som både passar utmärkt i rollen och gör ett bra jobb. Tyvärr är han i stort sett den enda som inte bara är jobbig att se på i den här filmen, vilket är både förvånande och tråkigt.
Huvudrollen förutom Monte är forskningschefen Dibs, som spelas av Juliette Binoche — en riktigt bra skådespelare som varit med i många år — men hon är en enorm besvikelse, och spelar över i scen efter scen. Den kvalitet hon historiskt visat i exempelvis Moln över Sils Maria, Breaking and Entering och Chocolat (från svenska regissören Lasse Hallström) är som bortblåst.
Utöver dem ser vi även André Benjamin från musikgrupen Outkast (som överraskande nog var höjdpunkten i komedin Be Cool), Mia Goth (Suspiria, A Cure for Wellness, Marrowbone), Agata Buzek, Lars Eidinger och Claire Tran.
Ljud och musik
Musiken kan verkligen göra eller förstöra en film, och musiken från kompositören Stuart Staples är stundtals så dålig att jag var nära att ge upp. Tonerna har ingenting att göra med vad som händer i filmen, och stämningen åker rakt ner i soptunnan.
Inte riktigt det som John Murphy skapade till Sunshine, eller som Hans Zimmer skapade till Interstellar, med andra ord — båda två filmer som verkligen höjdes av sin filmmusik.
Foto och ljus
Jag gillar fotot i den här filmen, men det är märkligt att de byter filmformat lite då och då. Vissa sekvenser har de filmat i 4:3-format och andra i lite bredare bild. Det är dock aldrig 16:9 (vanlig widescreen-TV) eller bredare, utan mer eller mindre alltid finns det svarta ränder på sidorna.
Bortsett från bildformatet är det bra ljussatt och filmat, och det är även tydligt att de använt analoga kameror då filmen har betydligt mer brus än vad vi är vana vid idag. Jag tycker det känns organiskt och levande, så riktig film passar bra för just science fiction som annars kan vara lite kalt och avskalat.
Något som står ut som uselt dock — rymdscenerna, som är riktigt, riktigt dåligt genomförda. Så pass dåligt genomförda att filmen hade varit betydligt bättre om den bara hållt sig inom rymdskeppet. Det är fruktansvärt hur billigt det ser ut så snart de beger sig ut i rymden, oavsett om det är rymddräkterna, rymdskeppets utseende eller avsaknaden av tyngdlöshet så är allt bara dåligt.
Omdöme
Efter att ha inlett High Life riktigt bra faller allt platt som en pannkaka, där vi får reda på vad som hände under resans gång istället för att Monte tar hand om sin dotter; problemet är bara att det bara handlade om kroppsvätskor, dildos och dödsdömda fångar.
Och nej, jag skojar inte ens. Någon skräckfilm är det inte tal om, utan bara en riktigt långsam och märkligt genomförd drama med för mycket fokus på förökning. En kort scen utspelar sig på jorden, och det känns nästan som att filmskaparna glömde bort det när de gjorde filmen, eftersom de inte knyter in det i berättelsen.
Robert Pattinson är dock riktigt bra i huvudrollen, så nog finns det något att glädjas åt...
Betyg
High Life får betyget 2 av 10.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.