Berättelsen om Gyllene Tider är en av årets bästa svenska filmer.
Biopics om kända musiker och band har stått som spön i backen de senaste åren med Back to Black, Bob Marley: One Love, Bohemian Rhapsody, Elvis och I Wanna Dance with Somebody som några exempel. Så varför inte göra en om ett av Sveriges mest populära och framgångsrika band någonsin?
Handling
Per är en ung kille i Halmstad och lite av en outsider i skolan. Han vet inte riktigt vad han vill göra med livet, bara vad han inte vill. Han vill inte bli rörmokare, och han vill inte göra lumpen.
Genom en slump får han en närmare kontakt med musiken än vad skivsamlingen hemma gett honom, och plötsligt vet han vad han ska göra. I musiken finner han sitt kall och en gemenskap, och han får även vänner för livet när han tillsammans med MP, Micke, Anders och Göran bildar bandet Gyllene Tider, och grabbarna tänker inte ge sig förrän de nått toppen.
Skådespelare
I huvudrollerna som bandmedlemmarna i Gyllene Tider ser vi Valdemar Wahlbeck som Per Gessle, Ville Löfgren som Mats MP Persson, Phoenix Parnevik spelar Micke Syd Andersson, Lance Hedman Graaf som Anders Herrlin och Xawier Kulas gestaltar Göran Fritzon.
I övriga roller ser vi bland andra Per Lasson och Alexandra Zetterberg som Pers föräldrar Kurt och Elisabeth, Felix Sandman som Tobbe, Lova Schildt som Åsa Nordin, Anastasios Soulis som Kjell Andersson samt Ella Tiritiello som Marie. Ja, den Marie.
Det är dags att spela in en skiva.
Jag hade mina tvivel med så många "kändisbarn" i rollistan vilket kändes lite som en marknadsföringsgrej, men det finns ingen anledning till oro. Alla skådespelare - från kvintetten vi följer närmast till de mindre rollerna - gör riktigt bra ifrån sig och allt känns genuint och äkta, inte alls så konstlat och krystat som vi sett alltför ofta i många andra svenska filmer.
Foto och musik
Filmen utspelar sig ju under sent 70-tal och tidigt 80-tal och filmskaparna har lyckats få till miljöer som gör att allt känns helt rätt. Fotot i sig är det inget spektakulärt med, men scenografin är precis som den ska vara med kläder, bilar, inredning och frisyrer.
Självklart är det mycket musik i filmen. Det är föga överraskande mängder med låtar från Gyllene Tider i olika arrangemang, både som vi är vana att höra dem men även instrumentala versioner som bakgrundsmusik. Det förekommer även massor med annan tidstypisk musik som inspirerade bandet, så det blir nostalgiskt så det räcker.
Omdöme
Man ska komma ihåg att det här är en dramatisering av bandets tillkomst, inte en dokumentär. Händelser har slagits ihop, förminskats, piffats till och förstärkts, men kärnberättelsen är fortfarande sann.
Jag är ingen dialektexpert, men de skådespelare som inte redan hade "rätt" dialekt har i mina öron fått till en helt klart övertygande halländska, vilket självklart bidrar till att öka filmens autenticitet. Det är dessutom en go dialekt som bidrar till den sköna stämningen i filmen.
Utan mobiltelefoner fick man trängas i en telefonkiosk för att ringa viktiga samtal.
Även om det här inte är en spikrak resa mot listettor och utsålda konserter utan faktiskt behandlar mer än en tragisk händelse också så är det i grund och botten en feel good-film, och det var inte för inte som jag gick ut ur biosalongen med ett leende på läpparna och nynnade om flickor på TV2 och stundande sommartider.
Det här är en film full med värme och humor som både fans av bandet och de som knappt vet vilka Gyllene Tider är kan njuta av. Den överraskade mig med bra skådespelare och en roligare resa än vad jag hade förväntat mig. Du kommer må bra av att se den.
Den (nästan) helt sanna historien om Gyllene Tider, Sommartider, har biopremiär onsdag 17 juli.
Trailer
Betyg
Sommartider får betyget 8 av 10.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.