Recension: Paterson

Jim Jarmusch återvänder med Paterson, ett drama om en poesiskrivande busschaufför i en amerikansk småstad.

Handling

Paterson (Driver) är en ung man, boendes tillsammans med sin sambo i den amerikanska staden med samma namn. Han kör buss till vardags, skriver poesi på fritiden och trivs med livet överlag.

Hans sambo däremot letar ständigt efter sitt kall i livet, och deras olika inställning till vad som gör en lycklig får en allt större tyngd i deras förhållande — varför vill han inte ”bli någon”?

Manus och regi

Regissören och manusförfattaren Jim Jarmusch har gjort sig känd för ganska tillbakalutade dramafilmer, och det här är inget undantag. Men jag gillar det, verkligen. Det finns ett djup och en mening med filmen som lyser igenom den ganska dunkla ytan, om en huvudkaraktär som inte passar in i ledet.

Skådespelare

Huvudrollerna spelas av Adam Driver (Star Wars: The Force Awakens, BlacKkKlansman) och Golshifteh Farahani (Pirates of the Caribbean: Salazar's Revenge). Jag är sedan tidigare inget större fan av Driver — jag tycker ärligt talat det är konstigt att han nått den framgång han faktiskt har — men jag tycker han porträtterar karaktären Paterson helt perfekt.

Det är trovärdigt rakt igenom, han passar karaktären bra, och även om jag inte riktigt förstår vitsen med poesi säljer han nog in det så bra det går.

Golshifteh Farahani hade jag aldrig sett tidigare, men blev snabbt ganska imponerad av hennes subtila tolkning av en typ av konstnärssjäl som aldrig riktigt hittar rätt. Även hon passar helt perfekt i rollen och är en fröjd att se.

Foto och ljus

Filmfotografen Frederick Elmes gör ett fint jobb med Paterson, där både skuggor och ljus används på ett kreativt sätt genom hela filmen. Egentligen finns inte så mycket mer att säga; det är bra gjort rakt igenom.

Omdöme

Jag tycker att budskapet i Paterson är viktigt; att det är värt att lägga tid på något även om det bara gynnar dig själv. Det är så otroligt vanligt nuförtiden att männislor anser att framgång bara kan mätas i pengar, och inte utifrån ens eget nöje eller personliga utveckling — men vad spelar det för roll om man älskar det man gör?

Jag såg filmen tillsammans med min fru, som dock avskydde den — enligt henne var den alldeles för långsam, intetsägande och ”handlade inte om någonting”. Man kan säga att hon missade poängen.

Betyg

Paterson får betyget 7 av 10.


Artikeln handlar om

Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln