Ryan Coogler är tillbaka med vampyrskräckisen Sinners.
Handling
Sinners utspelar sig 1932 i Mississippi där bröderna Smoke och Stack (Jordan) återvänder till sin hemstad för att ge tillbaka till sitt samhälle efter att ha kommit över stora mängder pengar som gangstrar i Chicago. De vill starta en klubb där svarta kan festa på sina egna villkor, med äkta bluesmusik och utan en tanke på förtryck från vita.
Klubben med livemusik invigs under en kväll som inte riktigt blir som de tänkt.
Efter att ha samlat ihop både musiker och gäster får de ihop festen i en lokal de köpt av en Ku Klux Klan-ledare, men ganska snart väntar problem när tre vita musiker står utanför och vill bli inbjudna — men varför skulle de behöva en inbjudan? Ganska snart inser de att de står öga mot öga med uråldriga vampyrer (som dansar och sjunger).
Skådespelare
Huvudrollerna som tvillingarna Smoke och Stack spelas av Michael B. Jordan och deras närmaste bekantskap spelas av Wunmi Mosaku, Hailee Steinfeld, Delroy Lindo och Miles Caton. Utöver dem kryllar det så klart med statister eftersom filmens klimax är en stor fest.
Båda tvillingarna spelas av Michael B. Jordan. De olika kläderna symboliserar deras olika gangstertillhörigheter, varför det nu har någon betydelse.
Man kan så klart fråga sig varför båda huvudkaraktärerna spelas av samma skådespelare; ger det filmen något extra? I en av de första scenerna tänds en cigarett emellan dem som de sedan delar. Kul, men ingenting banbrytande — de har bara bytt ut ansiktet i efterhand. Istället begränsas filmen rejält av att Michael B. Jordan inte gör någon av rollerna speciellt bra.
För över tio år sedan gjorde TV-serien Orphan Black samma sak utan digitala effekter, med betydligt bättre resultat — och, så klart, ett syfte med att ha samma skådespelare i flera roller.
Musik
Om det är något jag verkligen gillade med filmen så är det musiken av svenska Ludwig Göransson, som ju har vunnit Oscars för bland annat hans tidigare soundtrack till Black Panther, även den från Ryan Coogler. Det fullkomligt kryllar av härliga blueslåtar genom hela filmen, och hade jag betygsatt enbart musiken är det här en fullpoängare.
Musiken är det bästa i Sinners, utan tvekan.
Men... Ett sådant fokus på musik innebär dock att man inte får slarva, och tyvärr gör man precis det; exempelvis när en ensam musiker spelar akustisk gitarr som inte överhuvudtaget är det som faktiskt spelas i musiken — väldigt blekt i en så färgstark film.
Omdöme
När hela filmen bygger upp mot "en perfekt kväll" där det ska braka loss på riktigt är det påtagligt vilket antiklimax Sinners i slutändan blir, för när "skiten träffar fläkten" blir det bara pannkaka. Så pass så att jag undrar varför de ens bemödade att göra en film om vampyrer om de inte tänker visa något äckligt.
När det väl blir dags för slagsmål tappar man bollen rejält.
Det finns mängder av intressanta historier att berätta om den amerikanska södern i början av 1900-talet, men det här är inte en av dem. Filmen har ingenting att erbjuda som vi inte har sett förut, och den gör det heller inte bättre än någon film jag sett förut. Det är varken bättre spänning, slagsmål, effekter eller berättarteknik.
Däremot är det som sagt bättre musik än vad vi tidigare sett i en sådan film, men hur långt räcker det? När filmens hela premiss faller på undermåligt innehåll tycker inte jag att skön bluesmusik räddar den, även om musiken i sig är en fullpoängare.
En av filmens höjdpunkter är Wunmi Mosaku.
Ryan Coogler har själv berättat att han blev inspirerad av de gamla 90-talsskräckisarna From Dusk Till Dawn och The Faculty när han gjorde Sinners, och vet ni vad? Det syns tydligt, men utöver musiken finns här ingenting nytt.
Positivt
- Musiken av Ludwig Göransson
Negativt
- Inte spännande... alls
- Ingenting vi inte sett förut
Betyg
Sinners får betyget 5 av 10.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.