Recension: Oppenheimer

Oppenheimer imponerar som få filmer gjort tidigare.

En av mänsklighetens viktigaste händelser var när den första atombomben skapades — en kapplöpning mellan USA, Hitlers Tyskland och Ryssland — men vem var egentligen mannen bakom det amerikanska Manhattanprojektet, vid namn Robert J. Oppenheimer?

Handling

I filmen får vi följa Oppenheimers liv, inledningsvis som student på Harvard-universitet och därefter som en teoretisk fysiker som reser runt i Europa för att träffa andra forskare och lektorer inom just teoretisk fysik. Till slut blir han tillfrågad att leda Manhattanprojektet för att USA ska hinna före Tyskland och Ryssland i jakten på världen första atombomb.

 Cillian Murphy

Florence Pugh som Jean Tatlock och Cillian Murphy som Robert J. Oppenheimer.

Det visar sig dock att vara krävande för både den mentala och fysiska hälsan att vara ansvarig för att skapa världens första massförstörelsevapen, och Oppenheimer höll därför inte tillbaka sina åsikter eller sitt politiska engagemang — han kämpade för att undvika global förstörelse till följd av kärnvapenkrig.

Skådespelare

Oppenheimer har den längsta rollista jag sett — förutom Cillian Murphy i huvudrollen som Robert J. Oppenheimer ser vi Gary Oldman, Matt Damon, Emily Blunt, Florence Pugh, Gustaf Skarsgård, Jason Clarke, Josh Hartnett, Casey Affleck, Kenneth Branagh, Rami Malek, Olivia Thirlby, Alden Ehrenreich och Robert Downey Jr. i biroller.

Jack Quaid och Gustaf Skarsgård i Oppenheimer.

Filmen går i ett rasande tempo och rollerna kan vara så små som en enda replik, men alla skådespelare passar verkligen perfekt i sina roller. Framför allt är det Cillian Murphy, Robert Downey Jr. och Kenneth Branagh som imponerar — riktigt bra prestationer.

Manus och regi

Det som gör den här filmen unik är det sätt som Christopher Nolan gör sina filmer — han väver ihop olika tidslinjer, händelser och karaktärer på ett oerhört imponerande sätt. En biografi som denna kan lätt bli tråkig, speciellt när det handlar om teoretisk kvantfysik, men Oppenheimer blir aldrig tråkig; tvärtom är det en av de mest spännande filmer jag sett på länge.

Tom Conti Einstein Oppenheimer

Tom Conti som Albert Einstein i Oppenheimer.

Det är en hemsk historia som ska berättas, både på Oppenheimers personliga plan och kring utvecklingen av atombomben och första gångerna de används, och det görs på ett skrämmande sätt. Budskapet är tydligt; kärnvapen kan förinta hela mänskligheten.

Musik

Den svenska kompositören och musikproducenten Ludwig Göransson återvänder efter deras första samarbete i Nolans förra film, Tenet, och jag måste faktiskt säga att det är ett stundtals makalöst soundtrack till mäktiga bilder av explosioner och atomer.

Omdöme

Med Oppenheimer höjer Christopher Nolan ribban för både biografiska filmer och dramafilmer generellt. Det är en filmatisering som till det allra mesta består av förhör och vittnesmål, men som ändå är spännande att titta på — just för att den är ihopklippt så att du alltid undrar vad som ska komma härnäst.

Benny Safdie som Edward Teller i Oppenheimer.

Det är mycket att ta in, många namn att komma ihåg och mycket politiskt spel att förstå, och även om det kan vara svårt att hänga med ibland knyts säcken ihop på ett imponerande sätt i slutet av filmen. Christopher Nolan gör film som få andra regissörer just nu — kanske finns det faktiskt ingen som egentligen kan utmana honom vad gäller filmer som både är intellektuella och spännande på samma gång.

Biopremiär

Oppenheimer har svensk biopremiär idag, den 21 juli 2023.

Betyg

Oppenheimer får betyget 9 av 10.

Sammanfattning

Oppenheimer är stundtals en magiskt skrämmande upplevelse, vars enda egentliga nackdel är dess längd på tre timmar. Väldigt få regissörer — om ens någon — kan göra lika intressanta filmer som Christopher Nolan just nu.

Artikeln handlar om


Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln