Recension: K-Pop: Demonjägarna

K-Pop: Demonjägarna har snabbt blivit en stor favorit på Netflix — men hur bra är den? Vår recensent är inte helt nöjd.

Handling

Demoner äter människors själar, och efter tusentals år av beskyddande vilar nu ansvaret att bekämpa demonerna från undervärlden på de tre tjejerna i K-Pop-bandet Huntrix. När demonerna verkar ha slut på idéer inser de hur de ska lyckas — de ska starta ett eget band.

Saja Boys är demonvärldens eget pojkband.

Sagt och gjort så dyker talangfulla Saja Boys upp från ingenstans och får snabbt en stor skara fans. Tjejerna i Huntrix inser ganska snart att något inte står rätt till, men inte innan de hunnit tråna efter deras hår och magrutor.

Animering

Animeringsstudion bakom den här filmen, Sony Pictures Animation, ligger bland annat bakom prisbelönade succéer som Spider-Man: Into the Spider-Verse och Spider-Man: Across the Spider-Verse, och visst har de en speciell stil — även K-Pop: Demonjägarna ser fruktansvärt bra ut och har en unik stil som fungerar så himla bra.

Snygga scener och häftiga stridsscener avlöser varandra.

Både ljussättning, animering och bildkvalitet är av absoluta toppklass, vilket åtminstone gör den här filmen till en väldigt underhållande film rent tekniskt.

Svenska röster

De svenska rösterna i K-Pop: Demonjägarna består av:

  • Rumi: Elif Grahn
  • Zoey: Malva Goldmann
  • Mira: Madeleine Martin
  • Jinu: Mikael Regenholz
  • Gwi-Ma: Jamil Drissi
  • Celine: Malin Mases Arvidsson


Omdöme

Det är härligt att få se en ny film från Sonys animationsstudio, men jag tycker tyvärr att alldeles för mycket i filmen handlar om helt fel saker — det är en barnfilm om en grupp tjejer som trånar efter söta pojkar, är utseendefixerade och som hetsäter sushi. Dessutom är filmen fylld av skrikande fans och en stressig kultur på sociala medier. Jag har personligen svårt att ha överseende med det; ingenting av det passar i en barnfilm.

Tjejerna har blivit skadade och måste skynda sig att sminka sig fina igen...

Utöver det är dock filmen underhållande och dess musik faktiskt riktigt bra; flera av låtarna är riktigt bra och skulle absolut kunna gå som populära låtar av "riktiga" artister. Därför är det riktigt synd att man "ger efter" och låter en barnfilm vara så ytlig genom att mest handla om utseende och status, när det faktiskt finns berättelser "där under" som handlar om mer än så — även om de bara nämns i förbifarten.

Positivt

  •   Catchiga låtar
  •   Häftig animation

Negativt

  •   Märkligt fokus på utseende och mathets...

Betyg

K-Pop: Demonjägarna får betyget 5 av 10.

Sammanfattning

Trots fantastisk animering och riktigt bra musik så blir K-Pop: Demonjägarna tyvärr alldeles för ytlig och fokuserar på fel saker för att vara en bra barnfilm. Det är synd att de "ger efter" och låter historien mest handla om utseende och status istället för de djupare berättelser som faktiskt finns där.



Artikeln handlar om


Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln