En skräckfilm som utger sig för att vara den första svenska av sitt slag. Dessutom baserad på verkliga händelser. Men är den läskig?
Det ska erkännas direkt att skräckfilmer inte riktigt är min grej. Jag tycker inte att de är särskilt underhållande, och tyvärr blir jag alldeles för sällan riktigt rädd när jag ser dem. Tyvärr, för att det är just vad skräckfilmer är gjorda för. Jag hade därför inte särskilt stora förhoppningar om att bli skrämd när jag slog mig ner för att se nya svenska skräckfilmen Andra sidan.
Handling
Shirin flyttar in i ett parhus i ett gemytligt litet villaområde tillsammans med sin sambo Fredrik och hans son Lucas. Ganska snart börjar Lucas uppföra sig märkligt och prata om en ny kompis från andra halvan av parhuset, och även Shirin börjar höra ljud och röster från grannen. Problemet är bara att ingen bor där. När hon sedan får höra om det tragiska som hände paret hon och Fredrik köpte huset av börjar hon ana att det kanske inte är en låtsaskompis och ett knarrigt hus, utan något mörkare.
Skådespelare
Huvudrollerna som Shirin och Fredrik spelas av Dilan Gwyn (Beyond, Älska mig) och Linus Wahlgren (Hundtricket - The Movie, Partisan), och Fredriks son Lucas gestaltas av Eddie Eriksson Dominguez. Ska vi vara ärliga är det dock Dilan som bär hela filmen. Inte för att Linus är direkt dålig, det är bara det att han inte är med lika mycket, och hans karaktär är en idiot.
Trots det är det ett naturligt och enkelt skådespeleri dem emellan och det känns för det mesta helt äkta. De pratar som vanliga människor gör och det känns inte styltat.
Bild och ljud
Bilden i sig är inte mycket att säga om. Filmen utspelar sig på hösten och det är grått och mörkt och trist. Inne i huset är det också ganska mörkt, vilket återspeglar det ständiga mysteriet med skräckfilmskaraktärers oförmåga att tända lampor när de behöver se något.
Just det mörka är ju dock vad som bidrar till stämningen. Hade vi sett allting hela tiden hade det inte varit läskigt. Vi bjuds också på en hel del närbilder och foto ur särskilda vinklar, just för att hindra oss från att se vad som händer runt omkring och ytterligare höja spänningen.
Effekterna är också bra gjorda, oavsett om det är digitala effekter (läs: “monster”) eller praktiska effekter där folk dras iväg i hög hastighet.
En minst lika bidragande faktor till stämningen är ljudet. De mycket tydliga ljudeffekterna gör att man föreställer sig både det ena och det andra. Vi får utan att se källan till ljuden höra andetag, röster, knackningar, fnitter, skrik, väsningar och fotsteg som får nackhåren att resa sig. Ljudmixen är också väldigt bra och det är inte bara framifrån vi hör saker utan runtomkring.
Det är inte bara ljudeffekter utan även musik. Det är ingen musik man går och nynnar på efteråt, men den bidrar helt klart tillsammans med ljudeffekterna till att förstärka känslan av nerv som byggs upp och gör att man sitter på helspänn.
Omdöme
Jag blev skrämd.
Tord Danielsson och Oskar Mellander står för både manus och regi och har tidigare tillsammans gjort.. julkalendern Jakten på tidskristallen. Det är något helt annat än den här skräckrullen det, men ändå har de lyckats få till det så bra med kuslig stämning att man skulle kunna tro att de inte pysslat med något annat än skräckfilm tidigare.
Redan efter den första scenen satt jag på helspänn och kunde efter det aldrig riktigt slappna av. Skräckfilmer med barn är dessutom alltid lite extra läskiga i min bok.
Är det då en perfekt skräckfilm? Nej. Det finns saker som är ologiska, och det går inte att komma undan att den lånar friskt från andra skräckfilmer i både berättande och skrämseleffekter. Dock på ett bra sätt, så den lyckas med precis det en skräckfilm ska göra. Den skrämmer dig.
Andra sidan har biopremiär nu på fredag den 23 oktober. Vågar du se den?
Betyg
Andra sidan får betyget 8 av 10.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.