Recension: Black Panther

Ännu en superhjältefilm från Marvel har haft premiär på bio.

Den svarta pantern gjorde entré i Captain America: Civil War. Där fick han se sin far, kungen av Wakanda, dö i ett bombattentat. Efter lite katt och råtta-lekar med Avengersgänget så fick de tag på mördaren och T’Challa blev kompis med några avengers, och lite mindre kompis med några andra.

Handling

Nu är det dags för T’Challa att återvända hem och ta över tronen efter sin bortgångne far. Och träffa mamma och lillasyster. Och exet. Men livet som kung är inte alltid en dans på rosor. Det är svårt att blidka alla och ganska snart utmanas han dessutom om tronen av en utomstående.

Skådespelare

Rollen som T’Challa axlas precis som tidigare av Chadwick Boseman. Han gör en helt okej insats, men jag tycker ändå att skurken Killmonger överglänser honom. Killmonger spelas av Michael B. Jordan och det här är hans tredje film ihop med regissören Ryan Coogler efter att tidigare ha samarbetat i Fruitvale Station och Creed, och de verkar fungera väldigt bra ihop.

I övriga roller återvänder Andy Serkis som Ulysses Klaue och Martin Freeman som Everett Ross. Som nya kort i leken ser vi dessutom bland andra Lupita Nyong'o, Danai Gurira, Letitia Wright som T’Challas Q-liknande (ni vet, James Bonds polare) syster och Forest Whitaker i rollen som Zuri. Måste säga att alla göra stabila prestationer; till och med Forest Whitaker som inte brukar vara en personlig favorit direkt.

Bild

Självklart är det visuella på topp. Precis som man har kommit att förvänta sig av Marvels storsatsningar så är specialeffekterna i princip klanderfria. Det är inga banbrytande effekter på något sätt, men allt ser ändå riktigt bra ut. Wakanda är det mest teknologiskt utvecklade landet på jorden, och det syns på allt från svävarfarkoster till byggnader till vapen. Effektmakarna har verkligen fått tillfälle att leka lite!

Musik

När huvuddelen av handlingen utspelar sig i Afrika så är det bara naturligt att musiken också speglar det. Då är det kanske förvånande att det är svenske Ludwig Göransson som står för musiken. Men inte så konstigt egentligen då han har gjort musiken till alla Ryan Cooglers filmer. Ludwig spenderade en månad i Afrika med att lyssna på och lära sig om afrikansk musik. Och resultatet är kanon. Ludwig har lyckats skapa ett genuint afrikanskt sound som skiljer sig rejält från de andra filmerna i MCU, och har sedan förstärkt det för att få det att låta så mäktigt som musiken till en superhjältefilm ska göra.

Sammanfattning

Jag hade gärna hade sett mer av just Black Panther. Nu är det mest personen och kungen T’Challa som gestaltas, och det finns säkert en fördel med att bygga upp karaktären ordentligt då det inte är sista filmen vi kommer se Black Panther i. Men ändå.

Actionscenerna är välkoreograferade, det är explosioner och biljakter, skurkar och en (jämfört med senaste Thor: Ragnarök) subtil humor. Eftersom filmen till större delen utspelar sig i Afrika så har den en annorlunda ton och stil än de övriga filmerna i serien, men det är absolut ingen nackdel. Om du gillar de tidigare filmerna i MCU så lär du inte bli besviken. Det är en actionfilm som siktar på att underhålla oss. Berättelsen är ganska förutsägbar, och det är inte den bästa filmen som Marvel har släppt. Men trots det lyckas den med vad den ska; att underhålla oss.

Betyg

Black Panther får betyget 7 av 10.


Artikeln handlar om

Björn Långström
Film- och serieslukare med en förkärlek till Star Wars, Marvel, Sagan om Ringen, science fiction och allehanda andra spännande äventyr, men kan för den delen även trycka romantiska komedier eller hjärndöda actionfilmer när lusten faller på.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln