Recension: Columbus

Sydkoreanske filmskaparen Kogonada debuterar med dramat Columbus.

Vad är nu detta? En indierulle som tar oss med på en rundtur bland gamla arkitekters byggnader i Columbus? Ja, tack!

Handling

Columbus handlar om Jin (John Cho), en koreansk-född översättare som besöker den amerikanska småstaden Columbus då hans pappa fallit i koma.

Han lär då känna Casey (Haley Lu Richardson), som har stannat kvar i staden för att kunna ta hand om sin tidigare drogberoende mamma, medan hennes vänner flyttat ut och skaffat egna liv.

Även om Jin och Casey har sina frånvarande föräldrar gemensamt är de helt olika i hur de hanterar sorg och hopp. Allt eftersom tiden går och Casey tar med Jin att besöka hennes olika favoritplatser runtom i staden lär de känna varandra närmare.

Manus och regi

Kogonada har skrivit, regisserat och klippt ihop sin debutfilm med imponerande självförtroende. Karaktärerna likväl dialogen är välskrivna och trovärdiga.

Byggnaderna har en central roll i båda karaktärernas liv, och eftersom de flesta dialoger kretsar kring just olika arkitekter och deras byggnader känns de nästan som karaktärer i filmen.

Att detta rör sig om en debuterande filmskapare är mycket imponerande.

Skådespelare

John Cho har tidigare medverkat i storfilmer som Star trek-rebooten och Total Recall — för att inte nämna kultstatus med Harold & Kumar Go to White Castle — och är ingen nykomling i filmvärlden.

Desto mindre känd är Haley Lu Richardson, en blott 22-årig skådespelerska som hittills varit med i ett gäng komedier, förutom förra årets Split av M. Night Shyamalan.

Haley bär i stort sett hela filmen på sina axlar, och hon gör det med bravur. Både karaktärens styrkor och svagheter — när hon försöker berättiga för andra att stanna kvar hos sin mamma istället för att själv göra något med sitt liv — porträtteras mycket övertygande.

Förutom de två huvudrollerna ser vi Rory Culkin, Parker Posey och Michelle Forbes (i rollen som mamman) i starka biroller.

Musik

Den amerikanska ambient-duon Hammock, bestående av Andrew Thompson och Marc Byrd, gör musiken till filmen. Stundtals tonar till och med dialogen ut och vi hör enbart musik till rörande läppar på duken.

Som av en händelse är Hammock ett av mina favoritband inom genren — det är bara att tacka och ta emot!

Foto och ljus

Filmfotografen Elisha Christian har inga större projekt bakom sig, men gör ett utomordentligt bra jobb i Columbus. Symmetri spelar en stor roll genom hela filmen, och stor vikt läggs på att framhäva arkitekturen i de olika platserna.

Inte sällan är Jin och Casey bara en liten del av en större bild, för att ge plats för omgivningen och de ofta större byggnaderna de besöker.

En annan intressant detalj är att Kogonada sällan klipper ner scener. Många scener med enbart dialog är utan klipp, och när kameran inte heller rör på sig använder han sig av intressanta motiv i bild för att sälja in scenen.

Omdöme

Columbus är en frisk fläkt bland dagens mediokra filmer som pumpas ut på löpande band. Karaktärerna har ett genomtänkt djup i sig, och filmens fokus ligger inte primärt på bakgrundshistorien utan vilar nästan helt på kemin mellan huvudkaraktärerna.

Filmens koncept håller nästan hela vägen, och förutom en lite för långsam början på filmens andra halva är det en välgjord, underhållande och sevärd film.

Positivt

  •   Haley Lu Richardson gör ett mycket bra jobb
  •   Fotot och musiken

Negativt

  •   Filmen känns lite lång

Betyg

Columbus får betyget 8 av 10.

Sammanfattning

Columbus är en frisk fläkt bland dagens mediokra filmer som pumpas ut på löpande band. Karaktärerna har ett genomtänkt djup i sig, och filmens fokus ligger inte primärt på bakgrundshistorien utan vilar nästan helt på kemin mellan huvudkaraktärerna.


Artikeln handlar om

Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln