Recension: No Time to Die

Daniel Craig avslutar sin pentalogi av Bondfilmer med stil.

Det har gått 15 år sedan Daniel Craig gjorde entré som James Bond i Casino Royale när filmserien gjorde en välbehövlig nystart. Efter att världspremiären av No Time to Die skjutits upp i nästan ett och ett halvt år på grund av pandemin är nu stunden till slut kommen att säga farväl till hans gestaltning av världens kändaste hemliga agent.

Handling

James Bond har dragit sig tillbaka och lever ett lugnt liv på Jamaica. Men säg den ledighet som varar för evigt. Han söks upp av gamle vännen och CIA-agenten Felix Leiter som behöver hjälp med att rädda en kidnappad forskare, men James känner sig färdig med det livet och tackar först nej. Efter att han senare får reda på exakt vad forskaren jobbade med ändrar James uppfattning och ger sig in i leken igen.

Som alla typiska Bondberättelser tar även denna vår hjälte till en handfull olika länder runt jorden, men denna gång är insatserna högre, och personligare, än tidigare.

Skådespelare

Utöver Daniel Craig i huvudrollen återser vi flera bekanta ansikten. Jeffrey Wright återkommer som CIA-agenten Felix Leiter, Ralph Fiennes fortsätter att spela M, Naomie Harris är fröken Moneypenny, Rory Kinnear assisterar M som Tanner, Ben Whishaw är smart som Q, Christoph Waltz smider planer som Spectres ledare Blofeld och Léa Seydoux är den första kvinnan att gestalta en bondbrud två filmer i rad sedan någon gång på sextiotalet när hon återigen spelar Madeleine Swann.

Uppenbarligen många bekanta ansikten från tidigare filmer, men det betyder inte att det inte finns plats för ett gäng nya också.

Bonds huvudantagonist i filmen är terroristen Lyutsifer Safin som gestaltas av Rami Malek (Bohemian Rhapsody). Den nya 00-agenten Nomi spelas av Lashana Lynch (Captain Marvel) och Felix Leiter har två nya CIA-kollegor i Logan Ash och Paloma som spelas av Billy Magnussen (Game Night) respektive Ana de Armas (Blade Runner 2049).

Det är en stark, bred och välspelande ensemble de skramlat ihop. Ska man klaga på något så är det att Malek inte får möjlighet att visa upp sitt breda register, men det är inte direkt hans fel utan snarare för att Safin inte är en lika färgstark skurk som till exempel Javier Bardems Silva i Skyfall. I den andra änden lyser den av Daniel Craig handplockade Ana de Armas starkt som den helt fantastiska nybörjaren(?) Paloma i en scen på Kuba.

Musik

Hans Zimmer står för musiken och gör det som så ofta med bravur. Bombastiskt, fartfyllt och känslosamt, Zimmer klarar alla typer av teman.

Filmens ledmotiv framförs den här gången av Billie Eilish och heter föga förvånande No Time to Die. En väldigt Bondfilmig och passande låt som redan hunnit med att vinna en Grammy. Om det räcker hela vägen till en Oscar också återstår att se, men det vore i så fall tredje Bondfilmen i rad som vinner en Oscar för bästa sång efter att både Adele och Sam Smith vunnit för sina alster i Skyfall och Spectre.

Bond. James Bond.

Craigs filmer hänger ihop på ett sätt som tidigare Bondfilmer inte gjort; det är verkligen en serie filmer istället för en rad fristående filmer. Det finns en röd tråd genom allihop och varje film bygger på berättelsen från de tidigare vilket gör att du som tittare belönas för att ha hängt med i svängarna med ahaupplevelser och subtila referenser titt som tätt, och det är något jag verkligen uppskattar.

Störst behållning av No Time to Die får du alltså om du har de tidigare fyra filmerna i färskt minne. Som av en slump(?) finns alla Bondfilmer just nu att se på Viaplay och det är absolut värt tiden att se om dem innan du ser den här avslutande delen.

James har i de fyra tidigare filmerna med Daniel Craig visat upp ett helt annat känsloregister än tidigare versioner av Bond. Han är inte bara den iskalla charmören som utför sin plikt utan han både älskar och sörjer, och den femte filmen är inget undantag.

No Time to Die är med sina maffiga 163 minuter den längsta Bondfilmen som gjorts men trots det känns den inte särskilt lång. Cary Joji Fukunaga som står för regin - samt var med och skrev manuset - lyckas varva actionscenerna med lugnare scener att hämta andan i så att det varken känns för mycket eller för långsamt.

I mina ögon är det här den näst bästa Bondfilmen någonsin - endast slagen av Skyfall - och ett värdigt avslut på Craigs Bondserie. Gör dig själv en tjänst, gå och se No Time to Die på bio. Det har varit värt väntan.

Trailer

Betyg

No Time to Die får betyget 8 av 10.

Sammanfattning

I mina ögon är det här den näst bästa Bondfilmen någonsin


Artikeln handlar om

Björn Långström
Film- och serieslukare med en förkärlek till Star Wars, Marvel, Sagan om Ringen, science fiction och allehanda andra spännande äventyr, men kan för den delen även trycka romantiska komedier eller hjärndöda actionfilmer när lusten faller på.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln