Filmskaparen Sam Mendes tänjer på gränserna i krigsfilmen 1917, där två unga soldater riskerar livet för att ta sig genom fiendens gränser under första världskriget.
Handling
Filmen utspelar sig under första världskriget och händelsen som kallas för Operation Alberich, då tysk militär genomförde en taktisk reträtt för att stärka sin försvarslinje i norra Frankrike. Reträtten tolkades av brittisk militär som ett tecken på att Tyskland var nära att ge upp, vilket fick britterna att planera ett anfall i gryningen.
Efter att ha sett flygbilder över den nya tyska frontlinjen inser brittiska generaler att det är ett bakhåll, och med förhoppningen att rädda livet på över 1600 man ges två unga soldater (Chapman och MacKay) uppdraget att korsa fiendens linjer i ett försök att varna de anfallande brittiska styrkorna.
Manus och regi
Filmen är inspirerad av de krigshistorier om första världskriget som Sam Mendes farfar, Alfred Mendes, berättat för honom, och även om den tyska reträtten hände i verkligheten är uppdraget de två soldaterna får en fiktiv historia.
Mendes skrev manuset tillsammans med Krysty Wilson-Cairns (Last Night in Soho, Penny Dreadful), och berättelsen är både trovärdig och gripande från början till slut.
Skådespelare
Huvudrollerna som de två soldaterna vi får följa genom största delen av filmen spelas av George MacKay (Marrowbone, Ophelia) och Dean-Charles Chapman (Game of Thrones, The King), som båda är otroligt bra i sina roller. Ingen av dem har gjort speciellt stora roller tidigare, men de känns helt perfekta som huvudroller i den här filmen.
I övrigt kryllar filmen av kända skådespelare som har mindre roller, däribland Andrew Scott (Sherlock, Fleabag), Benedict Cumberbatch (Doctor Strange, The Imitation Game), Mark Strong (Shazam!) och Colin Firth (The King's Speech). Alla känns verkligen trovärdiga i sina roller, vilket tyder på riktigt bra regi av Sam Mendes.
Foto
När Sam Mendes började skissa på filmen hade han tidigt bestämt sig för en speciell detalj; hela filmen skulle spelas upp som en enda lång tagning. Genom skyttegravar, genom städer och över floder skulle alltså kameran följa med utan klippa bilden — och resultatet är häpnadsväckande.
Saken är den att Mendes och filmfotografen Roger Deakins (som båda jobbade tillsammans på Bond-succén Skyfall) inte har nöjt sig med att ha långa klipp, utan de utmanar sig själva med att forsla kameran med linor, till fots, i bilar och med kranar. Även om detta kan låta som en gimmick ger det en film som är medryckande på ett sätt jag inte sett många gånger förut.
Vi följer med soldaterna vart de än går, och mycket riktigt sker inga synliga klipp mellan scenerna; de är helt sömlösa, och varje tagning är dessutom riktigt lång, vilket ger en enorm vinning i trovärdighet även om det kräver mycket av skådespelarna.
Omdöme
Eftersom 1917 har nominerats till flera Oscars och även vunnit Golden Globe för bästa dramafilm var mina förväntningar högt ställda när jag gick in i salongen, men jag blev absolut inte besviken; från första bildrutan ser man att det här är någonting utöver det vanliga, och när filmen sedan var slut var jag helt uppslukad och imponerad.
En så intensiv och verklighetstrogen krigsfilm har jag nog inte sett sedan Rädda menige Ryan, och det säger inte lite. Den här filmen är otroligt stressande samtidigt som den bjuder på både rysningar och tårfyllda ögon.
Trots att filmen ser ut som en påkostad storfilm är det en ytterst personlig historia om två unga soldater som berättas, och filmens verkliga styrka ligger i att den fokuserar på de människor som påverkas av kriget istället för på kriget i sig.
1917 är ingenting annat än ett mästerverk, både visuellt och berättarmässigt — och jag blir inte det minsta förvånad om filmen vinner Oscars för både bästa film, bästa manus och bästa foto. Kan årets bästa film ha visats redan i januari?
Krigsdramat 1917 har svensk biopremiär den 31 januari 2020. En trailer av filmen kan du se här nedanför.
Betyg
1917 får betyget 10 av 10.
Jag kan bara hålla med om vartenda ord! Om inte den här filmen vinner en Oscar för bästa film så kommer jag aldrig ta Oscarsutdelningen på allvar någonsin igen.