Name: Recension: "Geralds lek"
Item: Geralds lek
Rating: 6
Author: Fredrik Lagnetoft

Recension: Geralds lek

8 oktober 2017
Fredrik Lagnetoft

Våra innersta begär och dolda förflutna står i centrum i thrillern Geralds lek.

Boken med samma namn av Stephen King har gjorts till film. Historiskt sett har dessa inte vara jättebra — har regissören Mike Flanagan lyckats den här gången?

Handling

Det äkta paret Jessie (Carla Gugino) och Gerald (Bruce Greenwood) åker till en avlägsen stuga för att få lite egentid. Väl där vill Gerald i en sexlek låsa fast sin fru vid sängen med handbojor — men så snart det är gjort avlider Gerald i en hjärtattack.

Kvar finns Jessie, fastlåst med ett lik över sig och en ytterdörr öppen mot tomheten utanför. Hur ska hon kunna ta sig loss, hur länge överlever man utan vatten och vad är egentligen verklighet eller hallucinationer när man är ensam i mörkret?

Skådespelare

Carla Gugino (San Andreas, Man of Steel) som spelar frun Jessie imponerar stort — i stort sett helt ensam bär hon hela filmen. Man känner verkligen ångesten hon upplever, och med tanke på att hon dessutom är fastkedjad har hon inte så mycket mer än ansiktet att arbeta med.

Bruce Greenwood (Star Trek, Kingsman: The Golden Circle) är även han väldigt stark som biroll, och de spelar övertygande tillsammans.

Manus och regi

Manusförfattaren och regissören Mike Flanagan fullkomligt spottar ur sig filmer den senaste tiden — förra året kom Hush, där hans fru Kate Siegel spelar en döv författare som får inbrott i sitt hus, och i år har han förutom Geralds lek även släppt den kritikerrosade skräckfilmen Ouija: Origin of Evil.

Tyvärr spårar filmen ur mot slutet, där det bara blir för mycket för min del — inte för mycket av något bra (som jobbiga scener eller lite eskalerande skräcktema), utan bara en tvär sväng åt helt fel håll för hela filmen. Mycket tråkigt.

Musik och ljud

Om det var något jag inte riktigt la märke till i den här filmen så var det just musiken. Jag vet ärligt talat inte om den var bra eller dålig... Vilket i sig inte talar för ett speciellt minnesvärt material.

Foto och ljus

Överlag är fotot mycket bra, med duktigt enerverande scener där karaktärerna stirrar rakt in i kameran, mitt i rutan. Det ger en krypande känsla av obehag genom större delen av filmen.

Stundtals dyker scener upp som ser så dåliga ut att man undrar om de råkade förstöra negativen i behandlingen. Jag tror att det är meningen, men jag förstår inte hur man kan ha godkänt det.

Omdöme

Det här är en av årets bästa filmer — den är nyskapande, spänningsfull och har riktigt bra skådespelare. Ända fram till den punkten där filmskaparna tappar allt förnuft och förstör allt.