Recension: Host

En grupp vänner samlas över Zoom för att kontakta andevärlden i Host — något de kanske inte skulle ha gjort.

En riktig klassiker i skräckfilmsvärlden är den till synes oskyldiga seansen, där man försöker kontakta andevärlden och kanske prata med avlidna eller liknande. Inte sällan är det något väsen eller en ande som då blir upprörd, och trots att man borde förstå det med lite sunt förnuft är detta något karaktärer försöker sig på gång efter gång.

Handling

Host handlar om att en grupp vänner under pågående corona-lockdown vill prova på att kontakta andevärlden genom att hålla en seans tillsammans med ett medium. Eftersom det är lockdown gör de denna seans över Zoom, där alla deltagare sitter i sina respektive hem och därmed egentligen är med helt på egen hand.

Sakta men säkert börjar det hända mystiska saker hemma hos de olika deltagarna, och allt eftersom tiden går drabbas de av värre och värre saker; frågan blir nu istället hur de ska lyckas bli av med det väsen de lockat till sig genom seansen.

Skådespelare

I filmens huvudroller ser vi Haley Bishop, Jemma Moore, Radina Drandova, Emma Louise Webb, Caroline Ward, Alan Emrys som vännerna som deltar i seansen samt Seylan Baxter som mediumet som hjälper dem kontakta andevärlden. Alla karaktärer är döpta efter skådespelarna och alla har därmed sina egna namn i filmen.

Man kan tro att det skulle vara stelare att se skådespelarna genom videoströmmar, men faktum är att det nästan blir mer intimt när man ser dem i närbild hela tiden, och får följa deras reaktioner nära inpå.

Alla skådespelare är inte fullt lika naturliga i sina roller och här märker man kanske av filmens budget lite grann, men framför allt Haley Bishop har en större roll i filmen som gruppens ledare i seansen, och är bra i rollen.

Manus och regi

Filmen är regisserad av den amerikanska filmskaparen Rob Savage, som dessutom har skrivit manuset tillsammans med Gemma Hurley och Jed Shepherd. Manuset i sig är ingenting unikt och har gjorts många gånger tidigare, med undantaget att man här förlitar sig helt på att visa deltagarnas videoströmmar till Zoom-mötet.

Detta fungerar faktiskt bättre än man tror, och även om filmskaparna "fuskar" lite och låter mötesdeltagarna vända sina datorer och använda dem som kameror — till exempel genom att sticka upp den på vinden eller gå genom mörka rum — så är utförandet riktigt lyckat.

Konceptet i sig har även det genomförts tidigare, däribland i Searching som jag gillade starkt när jag recenserade den — där man helt utan att använda kameror på traditionellt vis lyckas berätta en spännande thrillerhistoria som dessutom var bättre än genomsnittet.

Omdöme

Även i Host tycker jag att konceptet med att visa deltagarnas olika videoströmmar i Zoom-mötet fungerar bra, och mycket bättre än vad jag trodde från början. Med lågt ställda förväntningar kommer man långt, och här blev jag positivt överraskad.

Filmens korta längd på enbart 57 minuter är en bidragande orsak till betyget; det finns ingen anledning att dra ut på ett koncept som inte håller för en fullängdsfilm, så om det går att utföra på under en timme bör man göra det. Resultatet är en film som inte hinner tappa i tempo utan som faktiskt levererar en relativt trovärdig och underhållande skräckfilm på en liten budget.

Skräckfilmen Host finns att se på Shudder — en tjänst med enbart skräckfilmer — även för oss svenskar; med hjälp av en VPN-tjänst kan vi låtsas befinna oss i USA och därmed se på filmer som annars inte finns tillgängliga i Sverige. Shudder kostar 4.75 USD i månaden om du betalar för ett helt år på en gång, annars får du betala 5.99 USD i månaden.

Betyg

Host får betyget 6 av 10.


Artikeln handlar om

Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln