Skräckregissören Fede Alvarez är tillbaka med Alien: Romulus.
Det har än en gång blivit dags att återbesöka filmvärldens favoritmonster, och efter kalkonen Alien: Covenant har hoppet att få en bra Alien-film aldrig varit starkare.
Handling
En samling ungdomar, boendes på en gruvplanet där solen aldrig skiner, ser sin chans i att kunna resa till en bättre värld när de upptäcker ett skepp i närheten av planeten. Skeppet innehåller kryo-kapslar, som de behöver om de ska kunna fly ljusår bort till närmaste beboeliga planet. De bestämmer sig för att det är nu eller aldrig — och de har bara en chans.
David Jonsson är både irriterande och övertygande som androiden Andy.
Väl ute i rymden hittar de inte något skepp, utan en forskningsstation vid namn Romulus — men den verkar till synes övergiven, i all hast dessutom. Det spelar dock ingen roll, eftersom de bara är ute efter en sak: kryokapslarna som kan ta dem till en bättre värld. Det går ju snabbt att hämta dem...
Skådespelare
Filmens huvudroller består av gruppen ungdomar som nämns ovan, som spelas av Cailee Spaeny, Isabela Merced, Archie Renaux, Aileen Wu, Spike Fearn samt David Jonsson som androiden Andy — och han är irriterande till en början, men rent skådespelarmässigt är det nog den svåraste rollen. Jag gillar Cailee Spaeny från både Devs och Civil War, och även här är hon riktigt bra i huvudrollen.
Cailee Spaeny som Rain i Alien: Romulus.
Utöver dem återkommer ett mycket välbekant ansikte från en tidigare Alien-film, men vem det är och vilken film det rör sig om behöver jag inte avslöja; låt mig bara säga att det borde gjorts bättre, och att det egentligen var helt onödigt med en sådan "cameo".
Scenografi och foto
Något som sticker ut är att rymdstationerna vi får besöka — Romulus och Remus — har ordentlig skala; de känns stora, de känns övertygande, och det betyder mycket. Scenografin är imponerande, och tillsammans med kreativa idéer kring både handling (vad sägs om frätande syra i tyngdlöshet?) och den imponerande ljussättningen från fotografen Galo Olivares får vi en visuellt mycket stark film.
Cailee Spaeny driver mot frätande syra i tyngdlöshet. En av flera imponerande scener i Alien: Romulus.
När det kommer till science fiction i allmänhet — och Alien-filmer i synnerhet — är mörkret och ljussättningen viktiga för att ge den rätta klaustrofobiska känslan. Här lyckas man helt perfekt. Utförandet rent tekniskt får utan tvekan full pott.
Verkliga monster
En sak som verkligen behöver lyftas är det faktum att de flesta av monstrena som syns genom filmen är "verkliga", det vill säga praktiskt genomförda istället för CGI. Jag kommer slå hårt på den här trumman, just för att jag tycker det är viktigt att vi återgår till den aspekten av filmskapande; någonstans behöver det vara grundat i verkligheten för att vi ska bry oss.
Alien: Romulus visar var skåpet ska stå med praktiska effekter istället för CGI.
Här gjorde regissören tillika manusförfattaren Fede Alvarez helt rätt — han valde den svårare vägen, där vi kanske inte får se en xenomorph, men vi skymtar den. Till slut släpper han dock på tyglarna och det fullkomligt väller fram monster, men fram till dess är det ganska sparsamt, övertygande och stämningsfullt.
Omdöme
Mycket står på spel för karaktärerna i Alien: Romulus, och i början av filmen var den riktigt stark — nästan en fullpoängare, med väldigt välgjorda och stämningsfulla miljöer. Men ju längre filmen går, desto svagare blir den, till min stora besvikelse. Det finns flera scener som är helt fantastiska, men det spelar mindre roll när resten av filmen inte håller samma kvalitet rakt igenom.
För trots praktiska monster, snygg ljussättning, bra skådespelare och en spännande premiss spolas det ner i soptunnan för att, återigen, besöka precis samma story som flera Alien-filmer redan gjort tidigare. Ärligt talat hade jag inte kunnat bry mig mindre — vilken besvikelse.
Här hade det varit bättre att fokusera på handlingen vi började filmen med; ett gäng ungdomar som desperat försöker ta sig från en planet där solen aldrig går upp. Som aldrig kan bli fria slaveriet, och där närmaste hem ligger flera ljusår bort. En riktig kamp för deras överlevnad, utan det "onda företaget" i bakgrunden. Det hade kunnat bli en mästerlig film.
Positivt
- Aliens i tyngdlöshet
- Cailee Spaeny
- Några riktigt häftiga och nya idéer
Negativt
- Samma historia som vi redan sett flera gånger
Betyg
Alien: Romulus får betyget 6 av 10.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.