Mörker och monster finns det gott om i A Quiet Place: Day One — men är det läskigt?
Komikern John Krasinski överraskade med att skriva och regissera skräckfilmen A Quiet Place från 2018, och därefter har det kommit en uppföljare, A Quiet Place Part II, och nu en "prequel", A Quiet Place: Day One, som utspelar sig innan de tidigare två filmerna, med manus och regi av Michael Sarnoski som tidigare regisserat Pig.
Handling
Cancersjuka Samira (Nyong'o) bor på ett vårdhem i New York när märkliga saker börjar hända runt omkring dem; militär närvaro börjar uppdagas i bakgrunden, och till slut ser även befolkningen att meteoriter börjar falla mot jorden. Plötsligt dyker blodtörstiga monster upp, och tllsammans med sin katt försöker Samira komma undan. Snabbt blir hon varse om att ljud verkar leda till att monstrena attackerar, så hon försöker vara så tyst hon kan.
Lupita Nyong'o med sin katt i A Quiet Place: Day One.
Desperat försöker hon ta sig mot hamnen där hon hört att skepp ska ta befolkningen till säkerhet, men utan hennes smärtlindring blir situationen bara värre och värre ju längre tid det går — oavsett om det är monster omkring henne eller inte. Ganska snart träffar hon på Eric, som är ensam i staden och inte vet vart han ska ta vägen. De fortsätter då resan mot hamnen tillsammans.
Skådespelare
I filmens centrum hittar vi den fantastiska Lupita Nyong'o (Us, 12 Years a Slave) i rollen som Samira, som även här gör en mycket bra rollprestation. Utöver henne ser vi Alex Wolff som Samiras vårdare Reuben, Joseph Quinn som den bortkomne Eric och Djimon Hounsou som återvänder i rollen som Henri från A Quiet Place Part II.
Lupita Nyong'o är fenomenalt bra i A Quiet Place: Day One.
Filmens största misstag är att ha med en katt i rollen som Samiras "vårdkatt". Det hade varit en helt okej idé om filmen inte primärt handlade om monster, för jag kan säga så här — katten är ingen skådespelare. Inte en enda gång reagerar den på monster som står framför dem, vilket innebär att jag som tittare inte heller tänker att det faktiskt är något farligt framför dem. Samira går alltså runt med en katt som bara chillar hela filmen. Det känns inte speciellt läskigt, ärligt talat.
Manus och regi
Utöver katten så är manuset i sig ett ganska stort problem; det är nämligen ingen som tassar runt barfota på små egentillverkade stigar ute i skogen längre (som de gjorde i de tidigare filmerna), utan här viskar alla karaktärer och springer runt på gatorna i sina skor. Det verkar inte som att man behöver vara knäpptyst längre, utan bara lite bekvämt tyst.
Djimon Hounsou och Lupita Nyong'o kommer i början ihåg att vara tysta, men sen är det inte så viktigt.
Det finns några ganska effektiva scener som skrämmer en, men för det mesta blir det bara larvigt, både vad gäller att de gör mängder med ljud utan att upptäckas — vilket går emot filmernas huvudämne, tystnad — och vad gäller katten, som aldrig blir rädd för monstrena.
Musik
Något som däremot sticker ut som positivt är filmens musik, där jag flera gånger kände att den var alldeles för bra för vad filmen i sig gav mig — kompositören Alexis Grapsas förvånar verkligen. Jag tackar och tar emot!
Omdöme
Överlag tycker jag att det är synd att manusförfattarna valde att porträttera en döende karaktär i huvudrollen. Dels innebär det att man tänker att hon inte kommer klara sig från första scenen, och dels innebär hennes katt att ingenting känns läskigt. Det fungerar bra inte, vilket är otroligt synd.
Alex Wolff och Lupita Nyong'o i A Quiet Place: Day One.
Vidare utforskar man inte alls "dag ett" av invasionen, för ärligt talat får man se ungefär precis lika mycket som man har kunnat se eller utröna i både A Quiet Place Part II och A Quiet Place. Det är helt enkelt inte bra nog att säga att vi ska få se något, som de sedan lökar sig igenom och inte visar oss.
Positivt
- Några häftiga scener med monstrena
- Lupita Nyong'o
- Musiken av Alexis Grapsas
Negativt
- Är inte originalet trogen vad gäller filmens "regler" om ljud
- Katten
Betyg
A Quiet Place: Day One får betyget 5 av 10.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.