Det har blivit dags för en solofilm om Han.
När Han Solo först dök upp i Star Wars: Episod IV – Ett nytt hopp så blev han snabbt en favorit. Charmig, tuff, snygg och pilot på galaxens snabbaste skepp. Att han sprang på Luke Skywalker och Obi-Wan Kenobi ledde sedermera till att han även blev en frontfigur i rebellernas kamp mot imperiet.
Men redan innan det mötet var Han en ryktbar man och känd som en av de bästa smugglarna i galaxen. Varför han blev det, hur han träffade Chewbacca och hur han helt enkelt blev den han blev tyckte Lucasfilm var en bra idé att göra film av, så här är vad vi fick.
Handling
Han växer upp på planeten Corellia under svåra förhållanden, utan familj men med sin käresta Qi’ra. Varje dag är en kamp för överlevnad, men när Han lyckas komma över en gnutta av det otroligt dyrbara koaxium så ser de sin chans att lämna planeten och skapa ett bättre liv för sig själva.
Att sedan allt inte alltid går som man tänkt sig vet ju de flesta, så deras försök att ta sig därifrån blir bara början på Hans resa. En resa som för honom genom krig och andra hemskheter, men där det även uppstår vänskap som varar livet ut.
Skådespelare
Med tanke på att den gode Harrison Ford numera snart är 76 år så är det ganska förståeligt att han inte kunde spela en yngre Han Solo. Valet föll istället på Alden Ehrenreich, och han gör inte alls bort sig. Det är absolut ovant att se någon annan gestalta Han Solo men ju mer man dras in i berättelsen desto mindre tänker man på det.
Chewbacca spelas av finske Joonas Suotamo, som agerar wookie för tredje gången efter att gjort detsamma i både Star Wars: The Force Awakens och Star Wars: The Last Jedi, och jag kan erkänna att jag inte ser nån skillnad mot Peter Mayhews tolkning. Bäst är nog ändå Donald Glover som fungerar perfekt i rollen som Hans gamle polare Lando Calrissian. Fast ja, de känner ju inte varandra när denna filmen börjar, men ni fattar. Han känns hur som helst klockren i rollen som den kortspelande svindlaren.
I övriga noterbara roller ser vi bland andra Woody Harrelson som Becket, ledaren av en liten grupp skurkar som Han ansluter till, Thandiwe Newton som Val i samma grupp och Jon Favreau (som fått i uppdrag att producera en ny Star Wars-serie) gör rösten till ännu en medlem i samma grupp. Paul Bettany spelar Dryden Vos, ledaren av brottssyndikatet som gruppen jobbar åt, och ingen mindre än drakmamman själv, Emilia Clarke, gestaltar Hans kära Qi’ra.
Ljud och bild
Musiken i filmen är komponerad av John Powell. Den nykomponerade musiken, ska sägas. För det är ändå en hel del originalmusik från de äldsta filmerna med i mixen, varför även John Williams ska få sin beskärda del av berömmet. I många fall har dock Powell komponerat om Williams musik en aning, men det hörs ändå tydligt att det är Williams. Powells nya musik fungerar också helt okej, även om jag har svårt att se att den kommer bli lika klassisk som Williams är.
Vad gäller övrigt ljud i form av explosioner, motorer, robotar och allt vad det är, samt dialoger, så finns självklart inget att klaga på, men det trodde väl ingen.
Bilden håller även den högsta klass, precis som förväntat. Filmen tar oss högt upp i bergen, ut i rymden, ner i underjorden, till snöiga såväl som ökenlandskap samt en hel del annat, och det ser bra ut. Specialeffekterna håller världsklass och det är så klart en fröjd att se Millennium Falcon flyga igen. Dessutom i bättre skick än någonsin!
Hur är filmen då?
Det finns mycket att tycka om med den här filmen. Visuellt och ljudmässigt är det kanon. Alla skådespelare presterar bra. Och utan att spoila något så kryllar det av referenser och små hyllningar till de andra Star Wars-filmerna som, om du ser och hör dem, du kommer le, skratta och mysa åt.
Ändå är det något som inte känns riktigt rätt. Det känns inte fel heller, men det känns inte sådär wow som man vill att det ska göra när det gäller Star Wars. Det känns liksom inget särskilt. Som en axelryckning bara.
Det går ju inte att komma ifrån att filmen har haft sina problem under produktionen. Att Ron Howard kom in som regissör när filmen var i princip klar och filmade om ungefär 70% är en sådan sak man undrar över hur det påverkat filmen. Antagligen gjorde det att den inte blev en total katastrof, men det kommer vi nog aldrig få veta.
Har ni inte redan sett trailern - eller bara vill se den igen - så finns den här nedan, och filmen kan ni kila iväg och se på bio redan idag. För den är trots allt sevärd.
Tillägg: Från början gav jag filmen 6 i betyg. Men efter att ha sett den en gång till så tycker jag mycket bättre om den! Allt som jag tyckte var positivt första gången jag såg den tyckte jag ännu mer om nu, och känslan av att filmen bara var en axelryckning är som bortblåst. Alla små hintar om vad som komma skall för herr Solo, alla små vinkar till de äldre filmerna och känslan av Star Wars gör att jag nu helt plötsligt vill sätta 8 i betyg. Men för att kompromissa så sätter jag 7. En stark sådan, för filmen växer verkligen vid en omtittning.
Betyg
Solo: A Star Wars Story får betyget 7 av 10.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.