Recension: "Annabelle Creation"

• 20 september 2017
• Fredrik Lagnetoft

Svenska regissören David F. Sandberg fortsätter sin Hollywoodkarriär med Conjuring-skräckisen Annabelle Creation.

Conjuring-universumet utvecklas med denna föregångshistoria om ondskefulla demoner som luras med dockor.

Handling

Filmen inleds med att Samuel och Esther Mullins (Anthony LaPaglia respektive Miranda Otto) förlorar sin dotter i en olycka. 12 år senare kommer en buss med föräldralösa flickor som ska flytta in i huset som paret fortfarande bor i — men en mörk närvaro finns i huset, något som flickorna snart börjar se tecken på.

Skådespelare

Huvudrollerna spelas av Talitha Eliana Bateman (vars lillebror Gabriel Bateman hade huvudrollen i Sandbergs förra film Lights Out) och Lulu Wilson. Dessa är de yngsta i gruppen, är lite utstötta och får därför klara sig själva för det mesta, vilket gör att de får ganska mycket tid ensamma i filmen.

Ärligt talat gör både Talitha och Lulu ett jättebra jobb — snarare är det de vuxna skådespelarna som inte riktigt levererar fullt ut; Miranda Otto är stel och intetsägande, och replikerna från Stephanie Sigman (som spelar nunnan Charlotte) låter bara inlärda.

Utöver det finns det ett gäng andra skådespelare som spelar de övriga barnen, men de får så pass lite tid i filmen att det inte går att bilda sig en bra uppfattning.

Manus och regi

David har i både sina kortfilmer och långfilmsdebuten Lights Out visat sig vara duktig på att med små medel skapa mycket spänning. Tyvärr känns det som att viljan att åstadkomma mycket har varit större än viljan att åstadkomma något spännande och skräckinjagande — "jumpscares" checkas av från en lista utan att egentligen driva berättandet framåt.

Många lovande scener leder tyvärr ingenstans, vilket Sandberg kommenterat på Reddit — tydligen hade de så pass mycket material att de fick klippa bort över 40 minuter, från en film som ändå landade på 1 timme och 49 minuter. Det är just att den är så osammanhängande som förstör upplevelsen mest.

Även om det finns förbättringsområden finns det dock mycket positivt att lyfta fram;

• när Janice backar in i mörkret från Samuel
• när Bee leker med sina dockor och konfronteras av sin mamma som håller i ett kors
• allt med fågelskrämman

Hade vi fått se mer av de små ledtrådar vi får, tror jag filmen hade blivit mycket bättre.

Foto och ljus

Det märks tydligt att David har ett öga för både ljus och kamerarörelser, och även att han samarbetar bra ihop med Maxime Alexandre (Maniac, The Voices och kommande The Nun).

Hela filmen är väldigt snygg, och det finns t.ex. en längre tagning i filmen när flickorna anländer till huset som var en fröjd att se.

Likt vad Fede Alvarez gjorde i Don't Breathe visas olika delar av huset tillsammans med vissa detaljer, och även om vi inte vet hur dessa kommer användas förstår vi att skiten kommer träffa fläkten — i Annabelle Creation handlar det om t.ex. mathissen, fågelskrämman och den handikappanpassade trappan.

Musik och ljud

Benjamin Wallfisch (Dolda tillgångar, Det, Blade Runner 2049) har skrivit musiken till filmen, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den... Stundtals var musiken perfekt för ändamålet, för att sedan inte riktigt fungera i nästa scen.

I skräckfilmer har det ofta att göra med musiken som spelas när det inte längre är tänkt att vara läskigt — det blir ofta lite för generellt.

Ljuddesignen var däremot klockren, då ett mörkt brummande börjar varje gång vi har något att frukta. Antagligen vanligt i skräckfilmer, men jag tyckte det fungerade väldigt bra.

Omdöme

Det är tydligt att de velat mycket mer än det som visas, men om man inte får med sig det i filmen blir det bara förvirrande, och plötsligt känns reglerna för filmen diffusa. Sandberg har en tydlig talang för dessa filmer, men här ville produktionen åstadkomma för mycket.

Betyg

Annabelle Creation får betyget 6 av 10.

Artikeln handlar om

Annabelle Creation

• Kategorier: Filmer