Dags för Robert Redford att gå i pension.
Forrest Tucker vek in på brottets bana vid 13 års ålder och dog i fängelse 70 år senare. Han är känd för sina många bankrån, men kanske ännu mer för sina fängelseflykter. Det här är berättelsen om några av dem. Bankrånen alltså.
Robert Redford spelar huvudrollen som notoriske bankrånaren Forrest Tucker, Casey Affleck spelar polisen John Hunt som vill sätta dit honom och Sissy Spacek spelar Jewel, kvinnan som av en slump hamnar i Tuckers väg och faller för honom. Och ingen övertygar. Redford har redan tillkännagivit att det här blir hans sista film innan han går i pension, och det kanske är lika bra.
Kemin mellan skådespelarna är obefintlig. Replikerna, särskilt mellan Redford och Spacek, är så banala och fåniga att man nästan skäms och framförs så styltigt att det känns som att de läser innantill. Noll känsla!
Skådespelarna har ju bevisat tidigare att de kan agera, så jag vet inte om det är meningen att karaktärerna ska vara såhär, eller om regissören David Lowery inte har klarat av att få ensemblen att agera tillsammans.
Filmen utspelar sig i början av 80-talet och förutom att se till att kläder, bilar och utrustning är tidsenliga så är färgerna i bilden något nedtonade. För det var så världen såg ut då. Det är verkligen inget spektakulärt med bilden, men det är heller inte den typen av film som behöver en spektakulär bild för att berätta historien.
Som jag nämnde är skådespelarna verkligen inte på topp, och som om inte det vore nog är det tråkiga karaktärer som ska porträtteras. Filmens titelperson är inte bara tråkig, han är totalt osympatisk. Jag kan bara gissa att det är meningen att man ska “heja” på Tucker, men när jag såg filmen kunde jag inte bry mig mindre om hur det skulle gå för honom. Han må vara en gentleman som bankrånare, men han är sedan en bedragare som ljög om sin bakgrund för alla tre kvinnor han gifte sig med.
Dåliga skådespelarinsatser, osympatisk huvudperson och allmänt tråkig berättelse gjorde att jag faktiskt hade väldigt svårt att hålla mig fokuserad på filmen, vilket väldigt sällan händer mig. Det pratas en hel del i filmen om hans olika flykter från fängelser, och det nämndes även en del i förhandskampanjen om filmen, men det är knappt med i själva filmen. Det hade nog varit intressantare än att se honom gentlemannamässigt råna banker.
Det är mycket möjligt att Tucker levde ett spännande och intressant liv värt att berättas om. Men det här är inte den berättelsen.
Filmen har svensk biopremiär idag, men jag kan tyvärr inte alls rekommendera den. Fast alla har ju olika smak.
Betyg
Den siste gentlemannen får betyget 4 av 10.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.