Recension: Dunkirk

Christopher Nolan är tillbaka med Dunkirk, en film om evakueringen av de allierade soldaterna från den franska staden Dunkerque under andra världskriget.

Filmen, som är Nolans kortaste med sina knappa 106 minuter, består av tre separata historier som under filmens gång vävs samman;

  • Soldaterna på stranden i Dunkerque
  • Personerna på en civil räddningsbåt
  • Piloterna i luften över kanalen

Dessa tre olika delar täcker olika lång tid i handlingen, där vi får följa soldaterna under en vecka, båten under en dag och piloterna under en timme. Eftersom vi kastas mellan tre olika historier finns det ingen självklar huvudroll i filmen, vilket är förvånande passande i skildringen av osäkerheten och den sårbarhet deras underläge innebär.

Skådespelare

Det märks tydligt att man har satsat på att ha unga och relativt okända skådespelare i huvudrollerna, vilket ökar trovärdigheten då det stämmer överens med vilka som stred i verkligheten. Samtliga skådespelare gör ett mycket bra jobb, och även om man får följa ett stort antal olika karaktärer är det inga problem att känna sympatier för var och en av dem.

Nolan utmärker sig genom att återkommande ta med skådespelare han arbetat med många gånger tidigare — medverkar återigen gör Tom Hardy (Inception, The Dark Knight Rises), Cillian Murphy (Batman Begins, The Dark Knight, The Dark Knight Rises, Inception) samt Michael Caine (The Prestige, Batman Begins, The Dark Knight, The Dark Knight Rises, Inception, Interstellar), som gör en röstcameo.

Foto

Att Nolan än en gång låter svensk/holländske fotografen Hoyte van Hoytema ansvara för foto och ljus efter Interstellar visar att han hittat rätt ersättare för sin förre filmfotograf, Wally Pfister. Ljuset är klanderfritt, fotot är snyggt och man drar sig inte för att i utdragna scener visa sjunkande skepp och flygstrider.

Filmen spelades in med analoga IMAX 70 mm-filmkameror, vilket tillsammans med digitala Arri Alexa 65 är det största formatet som finns tillgängligt för film.

Vi såg filmen på IMAX-salongen i SF Scandinavia, och bilden var riktigt bra — stundtals kändes det verkligen som att man var på plats och bevittnade händelserna.

Ljud och musik

"Som vanligt" är det Hans Zimmer som är filmens kompositör — faktum är att detta är Nolans och Zimmers sjätte film tillsammans.

Med en så pass intensiv filmmusik är det svårt att utröna vad som är ljuddesign och vad som är musik. Flygplanens kulsprutor vävs snyggt ihop med bullrande motorer och trummor.

Det finns många likheter med filmmusiken till Interstellar, på gott och ont; både den tickande klockan och orgelstycken känns igen, och även om de senare till och med var lite väl lika varandra var den tickande klockan, tillsammans med det konstanta dånet av trummor, en mycket effektiv pulshöjare.

Omdöme

Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle tycka om filmen när den började, men det visade sig vara en av de mest intensiva filmer jag sett. Det är helt otroligt att Nolan kan göra så mycket med så lite.

Betyg

Dunkirk får betyget 8 av 10.

Artikeln handlar om


Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln