Name: Recension: "Missing"
Item: Missing
Rating: 7
Author: Fredrik Lagnetoft

Recension: Missing

27 april 2023
Fredrik Lagnetoft

En tonårig flicka tar jakten på sin försvunna mamma i egna händer i Missing.

Screenlife-thrillern Missing — från samma gäng som gav oss Searching för några år sedan — visar sig vara betydligt bättre än man skulle kunna tro.

Handling

Vi får i Missing följa June (Reid), en 18-årig flicka vars mamma reser till Colombia tillsammans med sin pojkvän — för att sedan försvinna spårlöst. När polisen inte verkar komma framåt i sitt letande börjar hon själv leta efter ledtrådar, och genom att ta sig in i deras olika konton runt om på internet börjar hon sakta men säkert hitta spår efter dem.

Allt eftersom hon gräver djupare i mysteriet verkar dock fler och fler frågetecken dyka upp, och filmen utvecklas till slut till en hjärtskärande thriller som verkligen är mer spännande än jag trodde var möjligt.

Skådespelare

I huvudrollen som June ser vi Storm Reid, som varit med i bland annat HBO-serien Euphoria tidigare. Hon bär filmen på egen hand och passar utmärkt som den grävande och förtvivlade dottern hon porträtterar i filmen.

Mamman som försvinner spelas av Nia Long, och vi ser dem båda genom exempelvis videosamtal som här.

I filmens biroller finns Nia Long som mamman Grace, Ken Leung som mammans pojkvän Kevin, Joaquim de Almeida som den colombianska hjälpredan Javi samt Daniel Henney som FBI-agenten Park.

Musik

Det som imponerar mest på mig i den här filmen är utan tvekan musiken, som är skriven av den tyska kompositören Julian Scherle. Han lyckas förvandla stillbilder på datorskärmar till något som faktiskt är spännande, vilket minst sagt är en bedrift.

Genom webbsändningar kan vi följa händelser världen över — utan att lämna screenlife-konceptet.

Under filmens mer känslomässiga stunder fortsätter han att leverera musik som är av riktigt hög kvalitet, och jag började fundera på vad det egentligen var för typ av film jag såg — musiken var ju riktigt bra.

Omdöme

Jag blir gång på gång förundrad över att det så kallade screenlife-konceptet, där en film helt och hållet utspelar sig på skärmar (datorer, telefoner och pekplattor), fungerar så bra i just thriller- eller skräckfilmer. Det blir verkligen spännande, kanske till och med mer spännande, eftersom det känns mer intimt.

Lägg till riktigt bra musik, en spännande och engagerande berättelse samt en riktigt trovärdig huvudroll i Storm Reid — resultatet är en mycket sevärd thriller som är spännande från början till slut.