Recension: Tenet

I sommarens storfilm Tenet går tiden både framåt och bakåt — samtidigt. Frågan är om den inte är för komplicerad för sitt eget bästa?

Sir Christopher Nolan är tillbaka med sommarens stora blockbuster, och även om han nästan alltid leker med tiden — som exempelvis i två av hans tidigare filmer, Interstellar och Inception — har han den här gången nästan slagit knut på sig själv. Men bara nästan.

Handling

Vi får följa den karaktär som kallas för protagonisten (Washington) när han rekryteras till en hemlig underrättelseorganisation som kallas för Tenet. Deras uppdrag är att stoppa missbruket av en teknik som används för att vända på tidsflödet, entropin, hos både objekt och människor.

Motståndaren består av den ryska affärsmannen Andrei Sator (Branagh), som vill använda tekniken till att vända tidsflödet i betydligt större skala. För att stoppa honom har protagonisten hjälp av Sators misshandlade hustru Kat (Debicki) samt agenterna Neil (Pattinson) och Ives (Taylor-Johnson).

Skådespelare

Nolan har fått med sig många stora skådespelare till Tenet, och det är förståeligt — ett liknande projekt har nog aldrig skådats. Först och främst ser vi John David Washington i huvudrollen som protagonisten, en roll han fick efter att Nolan hade sett BlacKkKlansman.

Det är tveklöst att han kan bära den här filmen och passar utmärkt i huvudrollen, men någon som imponerar än mer är Robert Pattinson och den naturliga karisma han bidrar med i filmen.

Utöver dem gör både Aaron Taylor-Johnson och Elizabeth Debicki riktigt bra och trovärdiga roller, men ärligt talat får de inte speciellt mycket material att jobba med. Kenneth Branagh gör en bra tolkning av en ondskefull rysk antagonist så när som på hans dialekt — det är svårt att vara trovärdig med en rysk låtsasbrytning. Men låt gå.

I mindre biroller ser vi bland annat Clémence Poésy, Dimple Kapadia, Himesh Patel och Martin Donovan. Slutligen är även Michael Caine — som ju varit med i alla Nolans filmer sedan Batman Begins — med i en scen, om än en kort sådan.

Manus och regi

Filmen är skriven, regisserad och producerad av Sir Christopher Nolan, som inte låtit någonting begränsa honom när han skrev manuset till filmen; flygplan kraschar in i flygplatser, bilar åker baklänges på motorvägar och byggnader sprängs — allt på riktigt.

Konceptet i sig innebär att historien snabbt blir ganska komplex, där karaktärer rör sig både framåt och bakåt i tiden, vilket kan bidra till paradoxer och total förvirring. Liknande koncept har utforskats i exempelvis den utmärkta Netflix-serien Dark eller filmen Primer, och även om det inte i sig är något nytt gör Nolan detta på ett sätt vi aldrig sett förut.

Historien utspelar sig i en svindlande fart mellan Norges huvudstad Oslo, vindkraftverken mellan Sverige och Danmark, motorvägar i Estland, ökenlandskap i Ukraina, den italienska amalfikusten och de trånga gatorna i den indiska staden Mumbai.

Allt är givetvis filmat på plats runt om i världen, och alla specialeffekter där filmen går framlänges och baklänges har spelats in just så — i båda riktningarna. Resultatet måste nästan ses för att man ska förstå vidden av det.

Musik och ljud

Den svenska Hollywoodkompositören och musikproducenten Ludwig Göransson, som nyligen vann en Oscar för sin musik till Black Panther, fick ta över facklan efter att legenden Hans Zimmer blev upptagen med kommande Dune — och tur var väl det, för den här musiken passar som handen i handsken till filmens unika stil.

Här blandas tunga syntslingor med ekande gitarrer och trummor, och det är vid få tillfällen under filmens gång vi ens får en andningspaus. Mitt bland biljakter, räder, flygplanskrascher och krig — som alla utspelar sig både framlänges och baklänges — briljerar Göransson och levererar ett riktigt tight soundtrack.

Musiken i Tenet är en av filmens absolut främsta styrkor, som dånar och fullkomligt pumpar energi genom hela dess 2,5 timmar.

Högt på IMAX

Det enda jag har att klaga på vad gäller ljudet är att jag, som såg filmen på IMAX-biografen i Filmstaden Scandinavia, höll på att bli döv på grund av den alldeles för höga ljudvolymen. Detta är ingenting som Filmstaden tar ansvar för, utan de hänvisar bara till IMAX i USA när man klagar till dem. Det förstörde tyvärr en del av upplevelsen för mig och flera andra som såg filmen.

Det här har alltså ingenting med ljudet i filmen i sig att göra, utan helt i visningen och volymen i IMAX-salongen. I vanliga salonger är det inte så här högt — det är något jag stött på flera gånger tidigare. Om du är känslig kan öronproppar faktiskt vara en idé.

Omdöme

Tenet är i dess ambition och genomförande en häpnadsväckande skapelse, som jag är nära att ge full pott bara för upplevelsen i sig — men det finns några detaljer i berättelsen som inte riktigt når hem för mig, där jag hade behövt mer tyngd i konflikterna mellan karaktärerna.

Detta är dock definitivt ett spektakel som aldrig tidigare skådats, och är värt att se enbart på grund av det; blotta kreativiteten och skaparglöden bakom en film som denna är häpnadsväckande.

Många pratar om att filmen har gjorts onödigt svår att förstå, men jag håller inte med. Den har gjorts precis så komplex som en berättelse av den här kalibern behöver, och den är inte omöjlig att förstå; du måste bara vara beredd på att tiden inte enbart flödar framlänges, och vilka konsekvenser det kan leda till.

Även om det finns ett par förbättringsområden är Tenet en av de bästa filmerna som gjorts i år, och en av de mest imponerande filmer jag överhuvudtaget sett. Gör dig själv en tjänst och se den på bio — för att sedan se den en gång till. Det kan behövas.

Tenet har svensk biopremiär idag, den 26 augusti 2020.

Positivt

  •   Konceptet
  •   Musiken
  •   Robert Pattinson
  •   John David Washington

Negativt

  •   Ljudnivån på IMAX

Betyg

Tenet får betyget 9 av 10.

Sammanfattning

Många pratar om att filmen har gjorts onödigt svår att förstå, men jag håller inte med. Den har gjorts precis så komplex som en berättelse av den här kalibern behöver, och den är inte omöjlig att förstå; du måste bara vara beredd på att tiden inte enbart flödar framlänges, och vilka konsekvenser det kan leda till.

Artikeln handlar om


Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln