Recension: Rampage

Dwayne Johnson måste kavla upp ärmarna när några djur börjar härja runt i staden.

Är det en bra eller dålig idé att göra en substanslös blockbuster på ett 30 år gammalt spel?

Handling

Ett hemligt forskningsprojekt på en privat rymdstation spårar ur och hela stationen sprängs. Mot jorden skickas resultatet av forskningen — små cisterner med gas som förändrar djuren i som råkar vara i närheten.

Gasen gör djuren större, obotligt agressiva ger dem dessutom lite extra features, eftersom de "korsats" med flera olika djurarter för att ge dem diverse biologiska fördelar.

Som ni säkert redan listat ut finns det bara en person som kan rädda världen (trots att han inte har någon erfarenhet alls av varken forskning eller företaget ifråga).

Manus och regi

Manuset baseras på ett arkadspel från 1986 som hette just "Rampage"; där genetiskt modifierade djur gick berzerk på stadens skyskrapor. Att översätta det konceptet till film krävde inte mindre än fyra (!) manusförfattare, och jag kan säga att de inte riktigt lyckades med bravur heller.

För regin står Brad Peyton, som bland annat har regisserat San Andreas (som jag faktiskt tyckte om) och Journey to the Mysterious Island — båda med Dwayne Johnson i huvudrollen. Vad han gjort i den här filmen är dock inte bra. Tvärtom är det något av det värsta jag sett.

Skådespelare

I huvudrollen hittar vi (återigen) Dwayne Johnson, och att han pratar teckenspråk och drar könsskämt med en albinogorilla är nästan okej. men när han börjar dra oneliners så fort något överhuvudtaget är på gång att hända i filmen — även när han är helt ensam — börjar jag så sakteliga tappa hoppet om mänskligheten.

Det här är inte underhållande, och det är så fruktansvärt krystat varje gång — det ser inte ens ut som han själv tror på det.

Tjej i nöd spelas av Naomie Harris, och charmig hemlig agent (som oavsett vad som händer mest glider runt och ska prata en massa nonsens) spelas av Jeffrey Dean Morgan.

Just det — de onda företagsmänniskorna spelas av Malin Åkerman och Jake Lacy, och jag vill här höja ett varningens finger. Jag tror faktiskt inte jag sett något mer pinsamt än dessa två personer som spelar över under hela filmen. Det är fruktansvärt dåligt, så håll för både ögon och öron om ni ser Malin gå in i bild.

Omdöme

Rampage: Big Meets Bigger är förutsägbar, vågar inte ta ut svängarna och är inte ens bra för någon som bara är ute efter action. Jag kan ärligt talat inte rekommendera den här filmen till någon — det är så fullständigt uselt rakt igenom.

Betyg

Rampage: Big Meets Bigger får betyget 1 av 10.

Artikeln handlar om


Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln