Recension: The Cured

Efter ett zombieutbrott har människan lyckats hitta ett botemedel för de infekterade — men kan man lita på de som blivit botade, eller kan de bli zombies igen? Vi har sett The Cured.

Handling

Vi får följa Abbie (Page), en numera ensamstående mamma som överlevt zombieutbrottet tillsammans med sin son. Efter att ha botat en majoritet av de infekterade uppstår mängder av sociala problem, när samhället inte litar på någon som varit infekterad och istället diskriminerar dem. Abbie bestämmer sig för att ta in en av de botade, Seenan (Keeley) — som dessutom var hennes bortgångne mans bästa vän.

Frågan är nu om de som botats verkligen är botade, eller lever något kvar i dem som fortfarande gör dem farliga?

Skådespelare

Huvudrollen spelas som sagt av Elliot Page, som dessutom har producerat filmen. Jag tycker att hon är en bra skådespelare, och hon gör ett utmärkt jobb i filmen. Tyvärr är hon dock — i stort sett — den enda som gör det, vilket leder till att många av filmens försök till starkare scener faller platt.

Pappans vän spelas som sagt av Sam Keeley, som stundtals gör ett okej jobb, men som visar tydliga brister vad gäller att förmedla den osäkerhet och skam hans karaktär dras med. Det riktiga sänket är dock Stuart Graham, som spelar filmens "skurk" — herregud, säger jag bara. Inte rätt person!

Manus och regi

Brittiska filmskaparen David Freyne har både skrivit och regisserat filmen, och jag vet inte riktigt varför det inte fungerar — idén till manuset är klockren, och konceptet i sig är hur spännande som helst. Men genomförandet? Mnja.. Det är udda motivationer bland karaktärerna som tyvärr inte känns trovärdiga. Däremot är hela aspekten kring samhällsproblematiken där botade kränks, misshandlas och förödmjukas en intressant vinkling på den människosyn som växer fram runt om i världen även på riktigt.

Ett plus är att vi har att göra med "springzombies", precis som i 28 dagar senare, 28 veckor senare eller Train to Busan.

Musik

Musiken, som är komponerad av Rory Friers och Niall Kennedy, är stundals stämningsfull men oftast rejält intetsägande. Man kan ana att de var något på spåret, som de av okänd anledning tonade ner i filmen. Tråkigt, när ett bra soundrack kan lyfta en annars medioker film iallafall några snäpp.

Foto och ljus

Ljussättningen är bra, men fy vilket dåligt kameraarbete — jag har nästan inte sett något värre. Kameran är alltid handhållen, och ibland skakar det så mycket att man knappt förstår vad som händer. Så dåligt att det inte är acceptabelt för en professionell film. Fotograf? Piers McGrail, som dessutom inte har gjort någon större produktion tidigare. Med en bättre fotograf hade filmen varit betydligt mer trovärdig.

Omdöme

Med The Cured slarvar man bort en riktig guldchans att göra en spännande och unik zombiethriller, men på grund av tunt manus, undermåliga skådespelare och bedrövligt filmfoto känns det inte ens som att de har försökt. Den här hade kunnat vara hur bra som helst, men är egentligen bara sevärt för de som verkligen gillar zombiefilmer.

Betyg

The Cured får betyget 4 av 10.


Artikeln handlar om

Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln