Name: Recension: "Happy Death Day"
Item: Happy Death Day
Rating: 3
Author: Fredrik Lagnetoft

Recension: Happy Death Day

14 januari 2018
Fredrik Lagnetoft

Du blir mördad på din födelsedag, men när du dör börjar dagen om och allt upprepar sig — vad gör du?

Manusförfattaren till Disturbia och Paranormal Activity-serien är aktuell som regissör med Happy Death Day.

Handling

Collegestudenten Tree är ensam på väg till en fest på sin födelsedag, när hon plötsligt blir överfallen och mördad. Sekunden hon tar sitt sista andetag vaknar hon upp precis där hon var den morgonen.

Efter det ter sig allt likadant som det redan gjort, och när kvällen kommer blir hon återigen mördad, för att sedan vakna upp på samma plats igen.

Manus och regi

Varje gång jag ser en film om tidloopar blir jag lite extra kritisk — ger man sig in i ett av mina favoritområden vad gäller film ska man ha ordentligt med kött på benen och kunna leverera.

Filmen är regisserad av Christopher Landon (Paranormal Activity: The Marked Ones) och skriven av Scott Lobdell.

Tyvärr finns här ingenting att hämta. Manuset är så tunt det är möjligt, filmskaparna verkar bara ha varit intresserade av att skrapa lite på ytan, och alla tillfällen att på riktigt utforska konceptet missas därmed.

Skådespelare

Jessica Rothe, som vi senast såg som rumskompis till Emma Stone i La La Land, spelar huvudrollen i Happy Death Day — och hon gör faktiskt ett bra jobb. Det märks att hon är en bra skådespelare, problemet är snarare det tunna materialet.

Utöver huvudrollen spelas de närmaste personerna på collegeskolan av Israel Broussard, Ruby Modine och Charles Aitken. Birollerna känns så där. Karaktärerna är skrivna för att passa i en collegefilm, vilket är synd — lägg istället mer tid på att lösa mysteriet än att visa alla stereotypa high school-karaktärer.

Foto och ljus

Fotografen Toby Oliver vet hur man får genren att se bra ut — han har precis nått stor framgång med Get Out, och är efter Happy Death Day återigen aktuell med skräckisen Insidious: The Last Key.

Både ljus och kameraarbete är välgjort och stämningsfullt, vilket faktiskt lyfter filmen ganska mycket, trots det dåliga manuset.

Musik och ljud

Ljuddesignen är som vanligt i liknande filmer; tystnad följt av plötsliga smällar, för att försöka få publiken att hoppa till. Nej, tack — tråkigt och förutsägbart.