Recension: Life

Svenska Daniel Espinosa fortsätter sin resa i Hollywood genom att utforska liv i rymden i scifi-thrillern Life.

Så var det dags igen för en samling populära skådespelare att spela stereotypa karaktärer med minsta möjliga ansträngning. I Hollywood verkar det ha blivit lite av en utmaning att göra tråkigast möjliga filmidé med störst budget och "kändast" skådespelare.

Handling

Besättningen på internationella rymdstationen, ISS, tar emot prover från planeten Mars. Proverna stängs in, laboreras lite med och ganska snart börjar skiten träffa fläkten, varefter varenda regel i protokollet ignoreras av den tafatta besättningen. Skiten eskalerar därefter fullständigt och besättningen hålls fången på ISS tillsammans med sin nya bekantskap.

Idén är på intet sätt ny, men det betyder inte att resultatet måste bli dåligt. Det här hade kunnat bli hur bra som helst, men... Man måste kanske försöka för att lyckas. Det enda filmskaparna verkligen har lagt ner möda på är dödsscenerna, vilket är ironiskt — när vi väl blir av med karaktärerna är det så pass utdraget att det blir bizarrt.

Skådespelare

Rollbesättningen i filmen är ganska spektakulär — samtliga skådespelare är populära för tillfället, och samtliga har faktiskt varit med i bra filmer nyligen. I huvudrollerna ser vi Rebecca Ferguson, Jake Gyllenhaal, Ryan Reynolds och Hiroyuki Sanada. Tyvärr får ingen av skådespelarna särskilt mycket att jobba med. Karaktärerna är så stereotypa som det är möjligt, och dessutom så idiotiska att man tappar hakan. Alla karaktärer har "sitt" område på rymdstationen, men ingen av karaktärerna visar något som helst intresse att ta ansvar för sitt område.

Det mest självklara exemplet Ferguson, som t.ex. har som yttersta ansvar att se till att karantän inte bryts — men inte lyfter ett finger för att förhindra att hennes vänner bryter karantänen flera gånger om.

Musik

Jon Ekstrand står som vanligt för musiken i filmen (som han gjort i alla Espinosas filmer förutom Safe House), och han gör ett riktigt bra jobb i Life. Genom hela filmen är musiken stämningsfull, och mot slutet blir det hela väldigt intensivt. Mycket bra!

Foto och ljus

Irländske filmfotografen Seamus McGarvey (Anna Karenina, Godzilla, Nocturnal Animals) har gett filmen ett väldigt "dyrt" utseende — det ser väldigt trovärdigt ut när de befinner sig i rymdstationen, och vi bjuds på många bilder på vyer, stjärnor och platser i ISS.

Omdöme

Känslan genom hela filmen är att samtliga inblandade bara velat "casha in", dvs gå in med minimalt arbete och få ut maximalt med pengar. Allt är så otroligt tafatt och klyschigt.

Om man ignorerar handling, skådespeleri och underhållning kan man njuta av både ljud och bild, som båda håller mycket hög klass. Tyvärr behövs det mer i en film än så.

Daniel, kom igen — gör om och gör rätt.

Positivt

  •   Intressant idé
  •   Musiken
  •   Fotot

Negativt

  •   Idiotiska karaktärer
  •   En enda lång klyscha
  •   Fokus på äckel istället för spänning

Betyg

Life får betyget 2 av 10.

Artikeln handlar om


Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln