Recension: Spider-Man: No Way Home

Den tredje Spider-Man-filmen i MCU siktar högt, och levererar.

Direkt när Tom Holland svingade sig in i Captain America: Civil War blev Spider-Man en ny fanfavorit i Marvels filmuniversum. Visst, Spider-Man har alltid varit en stor favorit bland superhjältar och hade dessförinnan redan haft fem egna filmer med Tobey Maguire och Andrew Garfield, men i och med Captain America: Civil War blev han även en officiell del av MCU.

Via Spider-Man: Homecoming och de båda avslutande Avengers-filmerna blev sedan Spider-Man en central hjälte i filmvärlden som Marvel byggt upp, men Spider-Man: Far From Home slutade som bekant med att Peter Parker fick lite väl mycket fokus på sig.

Handling

Spider-Man: No Way Home tar vid direkt efter Spider-Man: Far From Home. Det betyder alltså att hela världen känner till Spider-Mans identitet samt tror sig veta att han mördade Mysterio. Uppståndelsen kring detta är såklart massiv och påfrestningen blir till slut så stor att Peter ber Doctor Strange om hjälp att se till att alla glömmer bort vem han är.

Det hela går dock inte riktigt som planerat utan istället börjar det dyka upp figurer från andra universum varav de flesta inte direkt vill Spider-Mans bästa. Nu måste han inte bara försöka avvärja hoten som uppstått i och med en avslöjad identitet, utan även slåss mot en hoper illasinnade skurkar på samma gång.

Skådespelare

Rollistan till Spider-Man: No Way Home är minst sagt diger, även om vi inte riktigt snackar Avengers-diger. Tom Holland återvänder självklart som filmens titelperson Peter Parker tillsammans med Zendaya och Jacob Batalon som bästa vännerna MJ och Ned. Även Jon Favreau är tillbaka som Happy Hogan och Marisa Tomei som May.

Andra välkända ansikten som dyker upp är Benedict Cumberbatch som åter igen porträtterar Doctor Strange, och hopen skurkar består bland annat av Doc Ock, Green Goblin och Electro som spelas av Alfred Molina, Willem Dafoe respektive Jamie Foxx för att nämna några.

Vi får faktiskt njuta av ännu fler skurkar och hjältar i filmen, men för att inte avslöja för mycket av filmens handling så nämns de inte här, och du tittar i rollistan på egen risk.

Hela ensemblen gör dessutom ett toppenjobb, från huvudrollsinnehavarna till de mindre birollerna. I princip alla har spelat sina rollfigurer tidigare, men för några av skådespelarna har det gått ganska många år sedan sist, något som inte alls verkar ha satt några käppar i hjulen. Det känns snarare som att det här är en direkt uppföljare till deras filmer och att de kommer direkt från den förra filmen till den här.

Ljud och bild

För att skapa en så komplett filmupplevelse som möjligt så behöver såklart både ljud och bild matcha berättelsen. Michael Giacchino har de senaste åren vuxit till en av de större kompositörerna i Hollywood med mängder av storfilmer under bältet och här bjuder han återigen på musikstycken som förstärker vad som sker utan att ta överhanden. Övriga ljudeffekter och dialogen är även de i toppklass och välbalanserade.

Visuellt finns det heller inget att klaga på. Fotot är mer än bra rakt igenom och effekterna är fantastiska. Det är omöjligt att veta var praktiska effekter slutar och datoranimationer tar vid och man sväljer allt man ser med hull och hår, vilket gör att man helt kan låta sig dras in i filmens värld utan störningsmoment.

With great power…

Jon Watts har suttit i regissörsstolen för alla tre Spider-Man-filmerna i MCU, och även om de två första på intet sätt var dåliga så stack de heller inte ut på något sätt som gjorde att man kunde ana att denna tredje film skulle bli såhär episk. För oj vilken film han snickrat ihop.

Det är en känslomässig bergochdalbana som bjuder på både skratt och tårar, storslagna actionscener, mysiga pratstunder och allt däremellan. Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på hur de fått till vissa scener. Balansen mellan komedi och drama och action är perfekt och nostalgin över de tidigare filmerna används på precis rätt sätt utan att överdriva alla referenser.

Spider-Man: No Way Home är nästan två och en halv timme lång men känns ändå inte en sekund för lång. Med tanke på allt som klämts in i den så hade den till och med kunnat rymma några minuter till.

Om det inte redan framgått av alla positiva ordalag så är det här en väldigt, väldigt bra film. Marvel sparade verkligen det bästa till sist i år, för det här är en av de tre bästa filmerna i Marvel Cinematic Universe, endast slagen av Avengers: Infinity War och Avengers: Endgame.

Se trailern här nedan och vad du än gör, missa inte att se den här storslagna filmen på bio. Det blir inte mycket bättre än såhär.

Trailer

Betyg

Spider-Man: No Way Home får betyget 9 av 10.

Artikeln handlar om


Björn Långström
Film- och serieslukare med en förkärlek till Star Wars, Marvel, Sagan om Ringen, science fiction och allehanda andra spännande äventyr, men kan för den delen även trycka romantiska komedier eller hjärndöda actionfilmer när lusten faller på.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln