Recension: "Nawals hemlighet"

Recension:

Otroligt starkt krigsdrama från kanadensiska filmskaparen Denis Villeneuve.

CDON Discshop Ginza Zavvi

Denis Villeneuve gjorde sitt namn känt internationellt när han skrev och regisserade det omvälvande krigsdramat Nawals hemlighet, och efter att filmen blivit Kanadas officiella Oscarsbidrag 2011 fick han börja göra Hollywoodfilmer — därefter har vi fått flera toppfilmer; Prisoners, Sicario, Arrival och Blade Runner 2049.

Jag hade dock inte sett den här filmen, så jag slog slag i saken och letade rätt på ett exemplar, vilket i sig inte var helt enkelt.

Handling

När Jeanne (Désormeaux-Poulin) och Simon (Gaudette) förlorar sin mor Nawal lämnar hon efter sig fyra brev — ett vardera till dem samt ett till deras bror och deras pappa. Problemet är bara att de inte visste om att de hade en bror, och dessutom trodde att pappan var död sedan länge. Jeanne ger sig då ut på en resa tvärs över världen i sin jakt på svar om vilket liv hennes mamma egentligen levt. I mellanöstern nystas sedan mysteriet upp bit för bit, men för varje steg närmre mörknar historien.

Manus och regi

Filmen är skriven och regisserad av Denis Villeneuve, men manuset är baserat på den prisbelönta pjäsen med samma namn av Wajdi Mouawad. Historien är väldigt rå och utlämnande, där mamman separeras från både sitt nyförlösta barn och sin familj, och mitt under pågående inbördeskrig måste överleva samtidigt som hon desperat försöker hitta sitt bortlämnade barn.

Denis Villeneuve har ett sätt att skildra våld som få andra har. Det kommer från ingenstans varje gång, och det finns ingen som helst nåd — om det så rör sig om barn eller äldre, skyldig eller oskyldig kan jag som tittare aldrig veta vem som försvinner från berättelsen.

Skådespelare

Huvudrollerna delas av Mélissa Désormeaux-Poulin som dottern i modern tid och Lubna Azabal som mamman, mestadels i dåtid men även mer nyligen innan hon dör. Båda de kvinnliga huvudrollerna gör ett makalöst jobb i den här filmen. Utöver dem ser vi Maxim Gaudette (som även har huvudrollen i Polytechnique) som det andra syskonet i nutid samt Rémy Girard som deras advokat — som till slut följer med på jakten även han. Att alla talar franska spelar ingen roll, man sitter som klistrad genom hela filmen.

Foto och ljus

Denis tidigare filmfotograf, André Turpin, återvänder även till den här filmen. Både ljussättning och foto är mycket bra genom hela filmen; det känns alltid äkta, avskalat och "utsatt" — landet de letar i har blivit förstört av inbördeskriget, och det finns mest ruiner kvar.

Musik

Musiken har komponerats av Grégoire Hetzel, som även har skrivit musiken till exempelvis Trädet. Musiken är precis lika avskalad som filmen, och tar inte för mycket plats vilket passar filmen perfekt. Jag är dock ändå lite nyfiken på hur det hade kunnat låta med de större namnen som Villeneuve arbetat med på senare tid; Hans Zimmer och Jóhann Jóhannsson. Med riktigt bra musik hade det kunnat vara en (ännu mer) enatående film.

Omdöme

Nawals hemlighet är en hemsk film. Fantastiskt välgjord och gripande från första stund, men hemsk på ett så rått sätt att det är svårt att ta in. Stundtals kändes det som att det här är den bästa filmen hittills från Villeneuve, men när jag sett klart filmen känner jag mig lite kluven och sviken som tittare; stor vikt läggs vid filmens klimax — som i mitt fall tyvärr blir ett antiklimax — där mycket faller på omständigheter i stället för karaktärer.

Nu är ju filmen baserad på en pjäs, så det är väl egentligen inte filmen jag ska klaga på, men slutet gör inte filmen i övrigt rättvisa. Trots att jag känner mig sviken är det här dock en film du inte får missa.

Betyg

Nawals hemlighet får betyget 8 av 10.

Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommande premiärer