Recension: A Quiet Place

Hjärtat i halsgropen när minsta ljud du gör innebär slutet av ditt liv.

John Krasinski gör ett både lyckat, och samtidigt misslyckat, försök att skrämma oss till tystnad med A Quiet Place.

Handling

Vi får följa en familjs kamp för överlevnad efter att majoriteten av befolkningen dödats av vad som tros vara utomjordiska monster. Dessa utomjordingar är blinda, vilket kompenseras med att de hör väldigt bra — minsta lilla knyst från dig innebär att du blir jagad av hänsynslösa mördarmaskiner.

Givetvis passar även familjen på att skaffa barn i det här scenariot, vilket kan tyckas vara både lite dumt och lite själviskt eftersom de redan har två barn att ta hand om i en postapokalyptisk mardröm.

Manus och regi

Manuset är skrivet av duon Bryan Woods och Scott Beck, som tidigare skrivit och regisserat Nightlight. Även om idén i sig är nyskapande är det svårt att ta till sig historien som helhet, när inga riktiga "spelregler" finns — ibland hör monstrena precis allt, och ibland kan man väsnas och viska utan att de kommer.

John Krasinski, som mest är känd som skådespelare i The Office, står för filmens regi. Även om det inte är hans regidebut — han har tidigare gjort Brief Interviews with Hideous Men och den alldeles utmärkta dramakomedin The Hollars — är det hans första skräckfilm. Genom hela filmen tycker jag att stämningen är väldigt bra, trots stora logiska brister i manuset.

Vissa scener innebar tyvärr fullständig ångest för mig som småbarnsförälder, så visst fanns det skrämmande händelser i filmen som jag blev påverkad av.

Skådespelare

Emily Blunt och John Krasinski, som faktiskt är gifta och har barn på riktigt, spelar föräldrarna som försöker överleva med sina barn i den tysta världen som står kvar efter att monstrena kom. Även om John Krasinski är trovärdig i sin roll är det Emily Blunt som briljerar — hon är faktiskt riktigt, riktigt bra i den här filmen.

Utöver föräldrarna har vi två barnskådisar, Millicent Simmonds och Noah Jupe, som båda är helt okej — de fungerar i sina roller men är tyvärr lite "lagom" störiga. Alla skådespelare verkar dock vara väldigt duktiga på teckenspråk, vilket är deras primära "språk" då de faktiskt inte pratar under större delen av filmen.

Musik och ljud

Innan filmen började förväntade jag mig faktiskt en ganska tyst film, men jag blev snabbt varse om att det här är en film där ljud spelar en stor roll — både ljuddesign och musik är av absolut toppklass. Och då menar jag absolut toppklass.

Det som gör att filmen fungerar så pass bra för mig är den mästerliga ljuddesignen, tillsammans med den stressande och pumpande musiken från kompositören Marco Beltrami (Hellboy, Logan - The Wolverine). Likt exempelvis Dunkirk ger musiken en tydlig puls till filmen, som fungerar som en mycket bra pulshöjare.

Omdöme

Trots att de separata byggstenarna i A Quiet Place på egen hand håller en mycket, mycket hög klass faller filmen på stora logiska hål i manuset, där händelser som målas up som livsavgörande enkelt hade kunnat hanteras på sätt som nämns av karaktärerna själva i filmen.

Ser man dock filmen för vad den är — en spännande thriller där man får vara lite förlåtande på manuset — är den mycket underhållande.

Betyg

A Quiet Place får betyget 6 av 10.

Artikeln handlar om


Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln