Recension: Avengers: Endgame

Känslomässig bergochdalbana när elva års filmberättande kommer till ett slut.

För ett år (minus några dagar) sedan kom Avengers: Infinity War (recension här). Det var början på slutet, och nu är slutet här. Avengers: Endgame är den tjugoandra filmen i Marvel Cinematic Universe, och även om det självklart kommer fler filmer efter denna (Spider-Man: Far From Home kommer redan i juli i år) så är det ändå slutet på hela den sammanhängande berättelsen som gått som en röd tråd genom alla filmer med början i Iron Man.

Handling

Efter händelserna i Avengers: Infinity War så är hälften av våra hjältar utplånade. Den andra hälften är besegrade och uträknade, antingen på jorden eller strandsatta ute i rymden. De tvingas inse att de misslyckats men samlar ändå ihop trupperna. Även om de inte ser ut att kunna väcka liv i de döda så vill de ändå få en chans att hämnas alla som försvann. Så börjar jakten på Thanos.

Manus och regi

Precis som för Avengers: Infinity War så står Christopher Markus och Stephen McFeely för manuset medan bröderna Anthony och Joe Russo står för regin. Det här är kvartettens fjärde film tillsammans då de sedan tidigare också gjort Captain America: The Winter Soldier samt Captain America: Civil War ihop.

Tanken var ju från början att filmerna skulle heta Infinity War 1 och 2, och spelades dessutom in samtidigt, så självklart hade de hela storyn klara för sig redan från början och kunde sedan dela upp det i två akter som de kände för det. Avengers: Endgame har både ett annat tempo och en annan ton än Avengers: Infinity War, men bröderna Russo har inga problem att hålla i taktpinnen för det.

Skådespelare

Rollistan för Avengers: Infinity War är lång. Rollistan för Avengers: Endgame är längre. Jag skulle kunna skriva en halv roman bara om skådespelarna om jag skulle få för mig att gå in på varenda en, vilket jag inte tänker göra. Av naturliga skäl får dock inte alla skådespelare lika stor plats. Det ska de inte ha heller; alla karaktärer har inte lika stora roller att spela.

Störst fokus ligger ändå på Chris Evans (Steve Rogers (Captain America)), Scarlett Johansson (Natasha Romanoff (Black Widow)), Chris Hemsworth (Thor), Mark Ruffalo (Bruce Banner (Hulk)) och Paul Rudd (Scott Lang (Ant-Man) samt Robert Downey Jr. (Tony Stark (Iron Man)). Downey och Evans är helt klart loken i det här långa tåget av suveräna skådespelare. Förutom att själv göra ett fantastiskt jobb så känns det som att Downey dessutom lyfter sina kollegor till en högre nivå.

Karen Gillan som Nebula, Brie Larson som Carol Danvers, Josh Brolin som Thanos, Jeremy Renner som Clint Barton (Hawkeye) och Don Cheadle som James Rhodes (War Machine) är bara ytterligare ett axplock av skådespelare som levererar precis lika bra som resten.

Ljud och bild

För musiken stod återigen Alan Silvestri, och det numera välbekanta temat för Avengers hördes titt som tätt. Det var stämningsfullt och pampigt, precis som det ska vara. Övrig musik har också petats in på lämpliga ställen och ni som kan era Marvel-filmer kommer känna igen några av låtarna.

Ljudeffekterna var likaså de på topp. Från mullrande explosioner till små droppljud och allt däremellan. Klart, tydligt och alltid volymmässigt på rätt nivå.

Bilden är det inte heller något fel på för den delen. Nu är jag ingen expert egentligen, men fokus sitter där det ska, ljuset faller på rätt sätt och färgerna är klara och tydliga. Och specialeffekterna är självfallet så bra som de bara kan bli. Det kanske börjar bli tjatigt, men man förväntar sig inget annat i en film av det här måttet. Allt ser så jäkla bra ut att det är svårt att veta vad som är riktigt och vad som är tillagt i efterhand.

Inga spoilers

Avengers: Endgame är helt klart den mest känslosamma filmen i samlingen. Berättelsen blir mer personlig än tidigare för flera av karaktärerna, vilket gör att de känns än mer äkta än tidigare. Det är många olika känslor genom hela filmen och vi kastas mellan skratt och grått och spänd förväntan mest hela tiden.

De trailers som har släppts inför filmen innehåller i princip bara material från början av filmen. Detta för att undvika att avslöja för mycket om handlingen och vad som skulle hända. Det var för min del väldigt uppskattat och är något jag hoppas att fler filmstudior tar efter. Det var flertalet gånger under filmen man nu kunde bli rejält överraskad, något som allt för ofta missas nu för tiden då allt häftigt redan visats i trailern.

Bröderna Russo vet verkligen hur man gör superhjältefilmer. Att knyta ihop den här gigantiska säcken, hålla koll på alla trådar och karaktärer, se till att den gigantiska ensemblen presterar på högsta nivå och ge den här elva år långa historien ett värdigt avslut; jag vet inte hur många som hade klarat av det på samma fantastiska sätt som de har gjort.

Filmen är nämligen helt fantastisk. Hur summerar man en film med några få ord? Det gör man inte. Hur förklarar man varför en film är episk, utan att avslöja vad som händer? Det går såklart inte. Så jag tänker inte försöka. Endgame klockar in på nästan prick tre timmar, men att filmen är lång är inget man tänker på. Man vill snarare inte att den ska ta slut. Det händer så mycket episka saker i den här filmen! Jag har nog aldrig upplevt så mycket jubel i en biosalong förut.

Det här är en film som du måste se, och uppleva. Har du sett alla tidigare filmer i Marvel Cinematic Universe, och gillar dem, så har jag svårt att se någonting annat än att du kommer att älska den här filmen.

Betyg

Avengers: Endgame får betyget 9 av 10.

Sammanfattning

Det händer så mycket episka saker i den här filmen! Jag har nog aldrig upplevt så mycket jubel i en biosalong förut.


Artikeln handlar om

Björn Långström
Film- och serieslukare med en förkärlek till Star Wars, Marvel, Sagan om Ringen, science fiction och allehanda andra spännande äventyr, men kan för den delen även trycka romantiska komedier eller hjärndöda actionfilmer när lusten faller på.

Kommentarer

Artikeln har en kommentar:

  1. Tobbski
    Tobbski29 juli 2019

    Vilket datum släpps den på cmore hyrsida

Kommentera den här artikeln