Recension: The Marvels

Carol Danvers, Kamala Khan och Monica Rambeau får sina superkrafter ihoplänkade i Marvels sista film för året.

I slutsekunderna av Avengers: Infinity War skickade Nick Fury iväg en nödsignal som blev startpunkten på Captain Marvels intåg i MCU. Hon fick en solofilm och hjälpte sedan till att besegra Thanos i Avengers: Endgame men har efter det knappt synts till.

Nu är dock en fortsättning till slut här. Men en fortsättning på vad? Det är inte bara för Carol Danvers berättelsen går vidare utan även för Kamala Khan och Monica Rambeau vars superhjältehistorier började i Ms. Marvel respektive WandaVision. Det har blivit dags att få reda på varför Captain Marvel bokstavligt talat brakade in i Kamalas garderob.

Handling

Carol Danvers - Captain Marvel - har sedan länge återtagit sin identitet från de brutala Kree som kidnappade och vilseledde henne och hämnats på Supreme Intelligence. Hennes agerande har dock fått oväntade konsekvenser, så när den nya Kree-ledaren Dar-Benn är beredd att ta till extrema åtgärder för att återställa sin hemvärld leder det till att Carol nu får axla oket av ett universum i obalans.

S.A.B.E.R-astronauten Monica Rambeau undersöker ett krånglande maskhål.

När hon skickas att undersöka ett märkligt maskhål som riskerar att störa ut hela rymdfärdsystemet blir hennes superkrafter sammankopplade med Kamala Khan och Carols systerdotter Monica Rambeau, numera S.A.B.E.R-astronaut. Tillsammans måste trion nu samarbeta för att lista ut hur och varför deras krafter är länkade, samt lära sig att leva med och utnyttja det för att rädda universum.

Skådespelare

Brie Larson, Iman Vellani och Teyonah Parris repriserar sina roller som filmens huvudtrio Carol Danvers, Kamala Khan och Monica Rambeau, och Samuel L. Jackson spelar för femtonde(!) gången Nick Fury. Vi återser även Kamalas familj spelade av Zenobia Shroff, Mohan Kapur samt Saagar Shaikh och även Lashana Lynch dyker upp som Monicas mamma Maria Rambeau.

Filmens antagonist är Kree-ledaren Dar-Benn som spelas av Zawe Ashton och ny till MCU är även Gary Lewis som spelar Skrull-kejsaren Dro’ge. Ett annat nytt ansikte är Park Seo-joon i rollen som prins Yan.

Man har fått ihop en ensemble som fungerar bra ihop och vi kan väl notera att Iman Vellani gör det mycket bra och är här för att stanna och att Samuel L. Jackson vid det här laget går på autopilot utan större problem.

Och ja, katten Goose som inte är en katt är också med igen.

Kamala inser att Goose inte är en vanlig katt.

Ljud och bild

Marvel har på sistone fått en hel del negativ kritik över att filmer och serier inte visuellt hållit samma höga klass som tidigare. Jag vet inte om jag är extra förlåtande, explosioner och rymd är lätta att skapa eller om de skärpt till sig, men här tycker jag att det ser bra ut. Effekterna är imponerande och filmen använder sig av en färgpalett som passar väl in i Marvels universum.

Notera gärna redan i början av filmen att Marvel-introt är omgjort för att passa filmen, en fin liten detalj.

Musiken var däremot inget jag ens lade märke till vilket väl får ses som ett underbetyg. Noterbart var dock att låten från filmens trailer, Beastie Boys Intergalactic, för ovanlighetens skull även dök upp i filmen. Ljudeffekterna är det däremot inget fel på utan de bidrar väl till att förstärka actionsekvenserna.

Omdöme

Jag gillade ju faktiskt serien Ms. Marvel och såg, utan att ha nån större aning om vad filmen skulle handla om, fram emot att se mer av henne när det utannonserades att hon skulle vara med i Captain Marvel-uppföljaren. Även om insatserna är högre och formatet är större är Iman Vellani den som överlag sköter sig bäst och är lika bra i den här filmen som i sin egen serie.

Carol Danvers visar sig vara mänsklig och är inte lika stenhård som tidigare, vilket passar filmens tema och Brie Larson får visa en mjukare sida än tidigare, vilket hon klarar utan problem.

Filmens skurk är alltså Dar-Benn och Zawe Ashton spelar den desperata Kree-ledaren som jag gärna hade sett mer av. Inte alltigenom ond vill hon egentligen bara, likt Thanos, lösa ett otroligt stort problem med minst sagt extrema metoder som drabbar mängder av oskyldiga.

Carol och Kamala har en ovanligt lugn stund tillsammans.

Danvers har alltid haft en ganska torr humor som även om jag uppskattat den kanske gått många förbi och fått henne att framstå som tråkig. Här kompletterar Kamala henne på ett spralligt tonårsvis när hon överentusiastisk paras ihop med sin idol, inte helt olikt hur Peter Parker och Tony Stark parades ihop när Spider-Man gjorde entré i MCU för några år sedan.

Behöver man då ha sett hela Ms. Marvel och WandaVision för att veta var Kamala och Monica kommer ifrån och förstå sig på filmen? Nej, det tycker jag inte. Huvudkaraktären, om vi ska koka ner det till en enda huvudkaraktär, är fortfarande Captain Marvel, och vilka de andra två är förklaras kort men tillräckligt i filmen. Sedan skadar det såklart inte att faktiskt ha sett serierna, vilket säger sig självt.

Regissören Nia DaCosta har skapat en film som trots action, superkrafter och världar som förstörs egentligen i grund och botten handlar om familjer och hur mycket deras stöd betyder för att vi ska kunna växa och ta oss an saker. Inte bara Kamala och hennes familj, utan även Carol och Monica som återförenas efter många år. Till och med filmens skurk vill egentligen bara rädda sin planet och sitt folk (sin familj), även om hon som de flesta superhjälteskurkar går lite väl långt i sitt försök att göra det.

Trots de imponerande slagsmålsscenerna där trion konstant byter plats med varandra och berättelsens plats i det större sammanhanget kan jag inte låta bli att tänka att det känns lite som ett extra långt avsnitt av Ms. Marvel. Det är inget negativt i sig, men jag hade ändå hoppats på nåt lite mer bombastiskt. När filmen tar i så gör den det bra, men nu har man valt det mer familjära temat och då är det det vi får förhålla oss till.

Zawe Ashton spelar Dar-Benn som med extrema metoder vill rädda sin planet.

Även om det kan kännas befriande med en film som för en gångs skull inte är superlång (den klockar in på blott 1h 45m) så gjorde den sparsamma speltiden kanske att vi blev hängandes med några lösa trådar som man hade velat veta mer om. Visserligen ingenting superviktigt, men vi får se om de kanske reds ut i framtiden.

Och just det, en sista sak. När filmen är slut, sitt kvar. Filmen har Marvels vana trogen en extra scen som kommer efter de första eftertexterna, och den är ganska viktig för MCU:s framtid. Du vill inte missa den.

Filmen The Marvels har svensk biopremiär idag, 8 november.

Trailer

Betyg

The Marvels får betyget 7 av 10.

Sammanfattning

Marvel levererar ett kort, charmigt, roligt och lagom knasigt äventyr med hjärta, som samtidigt har plats för några actionfyllda scener och ett par häftiga slagsmål. En typisk serietidningsfilm!


Artikeln handlar om

Björn Långström
Film- och serieslukare med en förkärlek till Star Wars, Marvel, Sagan om Ringen, science fiction och allehanda andra spännande äventyr, men kan för den delen även trycka romantiska komedier eller hjärndöda actionfilmer när lusten faller på.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln