Recension: Avatar: The Way of Water

Avatar: The Way of Water har haft biopremiär i Sverige — men hur bra är den egentligen?

Handling

Människorna återvänder till Pandora med uppdraget att bosätta människor eftersom Jorden är döende. De måste dock stoppa sitt just nu största hot: ledaren för Na'vi-klanernas rebelluppror, toruk makto (Jake Sully). Därmed väcks en grupp avatar-soldater till liv — med den tidigare avlidne generalen Miles Quaritch i ledarrollen — vars uppdrag blir att stoppa familjen Sully och tämja Na'vi-folket så att de lyckas ta över planeten.

Miles Quaritch (Stephen Lang) dog i slutet av förra filmen, men har nu blivit uppväckt som en avatar.

Ska Jake och Neytiri lyckas ta sig undan soldaterna som jagar dem och deras barn genom djungeln? Möjligen finns det en chans att fly till vattenfolket istället — och det är dit vi färdas i Avatar: The Way of Water.

Fokus på barnen

Det som har förändrats är att Jake och Neytiri nu har en familj på fyra barn; Neteyam, Lo'ak, Kiri och Tuktirey/Tuk. Det är deras liv vi får följa i den här filmen, och båda huvudkaraktärerna från förra filmen sätter sig istället i baksätet fram till slutstriden.

Kiri (Sigourney Weaver) besöker ofta labbet där de huserar en gammal avatar-kropp från förra filmen.

Den här filmen handlar faktiskt enbart om deras familj och deras nya gemenskaper, både på land och i havet — och därmed är vidden av Avatar: The Way of Water betydligt mindre än den första — förvånansvärt mycket mindre, för min egen del. Jag blev förvånad över hur tätt vi följer enbart de här karaktärerna och att det inte finns något "mer" än att de är jagade som driver filmen.

Manus och regi

Filmen är skriven och regisserad av James Cameron — som har Titanic, Terminator, Aliens - Återkomsten, Terminator 2 - Domedagen och True Lies i bagaget förutom Avatar — och det märks, på gott och ont. Han är utan tvekan den bästa actionregissören vi har, både i nutid och historiskt, vilket är tydligt speciellt i filmens tredje och sista akt som minst sagt är imponerande.

Det fullkomligt kryllar av spektakulära scener i Avatar: The Way of Water. Här syns Oona Chaplins karaktär Varang.

Vad han däremot inte är bäst på, är på att skriva dialog som inte framstår som just actiondialog. Man får dock ta det för vad det är: filmen är fylld av klyschiga "one liners" och det har med tiden blivit en del av hans charm — att skriva på ett stereotypt och klyschigt sätt för underhållningsvärde. Det fungerar om man är beredd på det, tycker jag.

Visuellt

Så till det som satte Avatar på kartan; banbrytande visuella effekter. Och visst märks det att Cameron och gänget på Weta har lärt sig hur man gör trovärdigt vatten, för det här ser fotorealistiskt ut rakt igenom. I Avatar: The Way of Water finns det mängder av scener som jag inte skulle tro var animerade om jag inte visste att de var det — och det är väldigt få scener som innehåller människor överhuvudtaget.

Havsfolket Metkayina är grönare i hudtonen och har fenor på både armar och svans.

Det går inte att låta bli att beundras av det tekniska åstadkommande den här filmen innebär, och för alla vi som gillar spektakel finns det inget som ser bättre ut just nu — och antagligen inte heller på flera år framöver. Kanske fram till uppföljaren 2024?

Omdöme

Efter en ganska ryckig start tar verkligen både karaktärerna och berättelsen fäste, och framåt slutet i filmen kan jag erkänna att det fälldes en del tårar — och det var många år sedan jag grät till en film. Filmens sista akt liknar ingenting jag sett tidigare och blandar friskt idéer vi känner igen från både Titanic, Terminator och Aliens - Återkomsten.

Den mexikanska regissören Guillermo del Toro sa nyligen att ingen hade kunnat regissera den här filmen förutom James Cameron, och jag håller med. Det här är på en annan nivå.

Ronal (Kate Winslet) är helare i Metkayina-klanen.

Så länge man är beredd på att det här äventyret är mindre än det förra — och att den till stor del handlar om att utforska och lära känna Na'vi och djur i havet — så kommer man verkligen gilla den. Det är även tydligt att filmen fungerar som en brygga till den tredje filmen, som har biopremiär i december 2024.

Avatar: The Way of Water har svensk biopremiär idag, 14 december 2022.

Positivt

  •   Storslaget äventyr
  •   Mer känslosamt än första filmen

Betyg

Avatar: The Way of Water får betyget 9 av 10.

Sammanfattning

Den nya Avatar-filmen The Way of Water imponerar både tekniskt och emotionellt, samtidigt som äventyret i sig är i betydligt mindre än i den första filmen. Filmens sista akt tar dock begreppet action till en ny nivå.


Artikeln handlar om

Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Artikeln har en kommentar:

  1. Robin
    Robin12 januari 2023

    Pappa hon heter Tuktirey inte Yukterey

Kommentera den här artikeln