Recension: The Invisible Man

Blir Elisabeth Moss verkligen förföljd av en osynlig man, eller inbillar hon sig? Det är svårt att vara säker när man ser på The Invisible Man.

Handling

Cecilia Kass (Moss) bor hos sin sambo Adrian (Jackson-Cohen), som tack vare sitt framgångsrika teknikföretag har det väldigt bra ställt. Deras liv är dock inte så bra som det kan verka utifrån, utan förhållandet är väldigt destruktivt för Cecilia och hon bestämmer sig därför för att fly.

Kort därefter får hon reda på att Adrian tagit sitt liv efter att hon lämnat honom, och kort därefter börjar märkliga saker hända runt omkring henne. Hon är övertygad om att det är Adrian som provocerar henne, men ingen tror henne och hon kan inte bevisa det — och hon måste därför överlista honom på egen hand.

Skådespelare

Filmen har egentligen bara en huvudroll, och det är Elisabeth Moss — och hon gör verkligen en så pass bra huvudroll man kan i en film som denna. Trots att hon genom i stort sett hela filmen är ensam i bild är filmen både spännande och gripande, så nog är hon övertygande i rollen.

Utöver henne finns det några skådespelare som är med lite mer, främst Harriet Dyer som hennes syster Emily samt Aldis Hodge som systerns man, James. Deras karaktärer försöker både ta hand om Cecilia och ifrågasätter hennes beteende, och de båda gör sina roller riktigt bra.

Manus och regi

Historien om en man som blir osynlig är absolut ingen ny historia, utan dök upp som en film redan år 1933 med Den osynlige mannen och har därefter även visats upp i exempelvis Hollow Man med Kevin Bacon och Josh Brolin i huvudrollerna.

Den här varianten av konceptet är betydligt mer science fiction-fokuserat än tidigare filmer, och regissören tillika manusförfattaren Leigh Whannell vet verkligen hur han ska göra det på bästa sätt. Med filmer som Upgrade och Saw i bagaget råder det inget tvivel om att han vet hur man skriver skrämmande historier och gör dem till verklighet.

Musik och ljud

Som vanligt med skräckfilmer är det just ljudet och musiken som faktiskt bygger upp stämningen, och musiken i The Invisible Man får en stundtals att tappa hakan; den är kraftigt science fiction-inspirerad och ger en överraskande skrämmande effekt när man hör den till filmen.

Kompositören Benjamin Wallfisch har skrivit musik till storfilmer som Blade Runner 2049 (tillsammans med Hans Zimmer), Det och Dolda tillgångar, och han vet verkligen hur man får in rätt stämning i scenerna. Musiken i The Invisible Man är riktigt, riktigt stämningsfull och välgjord.

Omdöme

Tack vare hur intensiv Elisabeth Moss är som filmens huvudroll fungerar alla filmens idéer riktigt bra, och överlag är den betydligt bättre än jag först trodde. Den är mycket mer rå än jag förväntade mig, och musiken tillsammans med filmens ganska grova händelser gör att man stundtals kan reagera ganska starkt på det som händer i filmen.

Leigh Whannell har lyckats gör en gammal historia både nyskapande och skrämmande på samma gång, vilket faktiskt inte är någon liten bedrift.

Betyg

The Invisible Man får betyget 7 av 10.

Sammanfattning

En förvånansvärt bra skräckfilm om det du inte kan se.

Artikeln handlar om


Fredrik Lagnetoft
Oftast helt insnöad på filmmusik och foto. Ser helst tunga thrillers, hemska draman och skräckfilmer, men det slinker ner en och annan actionrulle, dålig komedi eller barnfilm ändå.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

    Kommentera den här artikeln