I den välgjorda indieskräckisen It Follows slutar inte ondskan följa efter dig förrän du är död.
Handling
Vi får följa Jay (Monroe) som efter att ha haft sex med en kille börjar bli förföljd av en ondska som tar alla olika skepnader den kan hitta — det kan vara en äldre dam, ett barn eller en vän, men vad alla har gemensamt är att de aldrig kommer sluta jaga dig.
Det enda sättet att få dem att sluta förfölja dig är att ha sex med en ny person som de sedan börjar förfölja istället, men det "skyddet" gäller bara tills den personen har dött — sedan är de efter dig igen.
Dessutom måste man vara förföljd för att se sin förföljare, så det finns ingen hjälp att få; alla tror bara att personen som får panik har blivit galen.
Skådespelare
Huvudrollen spelas av Maika Monroe, och även om det är svårt att bedöma en skådespelarinsats i just skräckfilmer tycker jag hon gör ett utmärkt jobb där man på riktigt känner hennes panik när hon helt enkelt inte kommer undan från de som följer efter henne.
Karaktären Jay har ett kompisgäng som alla påverkas av förföljelsen. Här är det främst Keir Gilchrist som står ut i sin prestation, som gör ett övertygande jobb när hans karaktär börjar ta mer plats i historien.
Manus och regi
Filmen är både skriven och regisserad av David Robert Mitchell, som innan den här filmen bara gjort The Myth of the American Sleepover fyra år tidigare. Det märks tydligt att han vet vad han är ute efter, och dessutom hur han genomför det med bravur då hela filmens koncept är både övertygande och välgjort.
Manuset i sig visar på lite brister mot slutet, där jag som tittare inte riktigt får samma känsla av terror längre — men eftersom större delen av filmen ändå är så pass välgjord är det enkelt att ha överseende och njuta av filmen ändå.
Foto och ljus
Om det är något som är extra bra i It Follows så är det just fotot — hela filmen är riktigt snyggt gjord, trots att den filmades på en väldigt liten budget. Bakom ljusdesign och kamera finns Mike Gioulakis, som efter den här filmen fått arbeta på betydligt större produktioner som Glass av M. Night Shyamalan och Us av Jordan Peele.
Det som gör filmens foto så bra är att det passar perfekt till både musik och tema; det är avskalat, mörkt, nertonade färger och en alltid krypande känsla i bilden, mest eftersom kameran nästan alltid zoomar inåt i bildrutan. Det nästan kryper i skinnet på en.
Musik och ljud
Musiken, som är skriven av Kevin Smith under artistnamnet Disasterpeace, består av tunga syntslingor i bästa 80-talsstil — inte så vanligt i skräckfilmer, men helt klart välkommet. Det skadar heller inte att musiken stundtals är riktigt, riktigt bra.
Precis som fotot bidrar musiken till en krypande känsla genom hela filmen, där man ibland bara hör enstaka toner som blir till dånande skrik; alltid synkat med vad som händer i bild, vilket kan bli riktigt obehagligt.
Omdöme
På det stora hela är It Follows en utmärkt skräckfilm, med många skrämmande scener och ett riktigt bra soundtrack. Slutet lämnar en del att önska — vilket är mer regel än undantag i skräckfilmer — men det är ändå en oerhört tight film.
Positivt
- Stämningen
- Musiken
Negativt
- Filmen tappar mot slutet
Betyg
It Follows får betyget 7 av 10.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.