Thor har mullrat in på bio med sin tredje film och ger sig i kast med att försöka stoppa Asgårds undergång.
När Thor 2011 först svingade sin hammare på bio var det nog ingen som hade kunnat förutse hur stort Marvels filmuniversum skulle komma att bli. Thor var blott den fjärde filmen i den värld som Marvel höll på att skapa, och det var nog först när The Avengers anlände och knöt ihop de fem tidigare filmerna som folk insåg hur stort det faktiskt hade blivit, och hur mycket större det skulle bli. För som det har vuxit sedan dess.
Nu är det 2017 och Thor: Ragnarök är den sjuttonde filmen i en filmvärld som bara fortsätter att bli större och större med både filmer och tv-serier som knyter an till varandra. Men har Marvel lärt sig något av sina tidigare alster då, för att kunna göra bättre och bättre filmer? Eller blir det som med så många andra filmserier att det sakta blir sämre?
Handling
Efter att inte ha synts till efter händelserna i Avengers: Age of Ultron så har tydligen Thor rest runt i universum och kollat läget. Sörjt sin bror, undersökt de andra världarna, slagits en del och försökt finna sig själv.
När han väl återvänder till Asgård så går det snabbt utför. Det dröjer inte länge innan Hel, dödsgudinnan, hotar att förinta hela Asgård, och i samma veva hamnar Thor på andra sidan universum med väldigt magra chanser att hinna tillbaka hem i tid för att stoppa henne. Men skam den som ger sig!
Thor hittar både gamla och nya bundsförvanter i sin kamp mot klockan, och mot dödsgudinnan Hel. Ska det räcka för att stoppa Ragnarök?
Skådespelare
Thor spelas återigen av Chris Hemsworth. Så klart. Något annat hade varit otänkbart. Efter att ha gestaltat åskguden i två egna filmer och i båda Avengers-filmerna så byts man inte ut hur som helst, även om Marvel inte haft några problem med att byta ut skådespelare i diverse mindre roller. Och så Hulken så klart, som först spelades av Edward Norton men efter blott en film byttes ut mot Mark Ruffalo. Som gestaltar den gröna jätten även i denna film.
Andra bekanta ansikten från tidigare Thor-filmer som dyker upp igen är bland annat Tom Hiddleston som adoptivbrorsan Loke, Idris Elba som Heimdall och Sir Anthony Hopkins som pappa Oden. Även Benedict Cumberbatchs Doctor Strange har lyckats nästla sig in i filmen.
Det finns ett gäng nya bekantskaper också. Inte helt okända Cate Blanchett är den som efter påtryckningar från sina barn valde att tacka ja till rollen som Hel, dödsgudinnan. Hels bundsförvant Skurge spelas av Karl Urban; en lustig slump att de båda figurerade i filmtrilogin om Härskarringen. Vi stöter även på Grandmaster som finurligt gestaltas av Jeff Goldblum, och den försupne Valkyrie som Tessa Thompson står för. Den sistnämnde blir jag inte alls förvånad om hon dyker upp i senare filmer också, något det redan ryktas om.
Sen tänkte jag egentligen inte nämna några fler men måste bara påpeka att regissören själv, Taika Waititi, gör rösten till stenhårda Korg. Kul fakta!
Musik
Om det är något som MCU saknar så är det ett genomgående musikaliskt tema. Det går inte att höra på musiken att det är en Marvel-film man tittar på, som man till exempel kan känna igen att det är Star Wars eller Harry Potter. Det kanske är svårt att få till också, med tanke på att det är rätt så olika typer av filmer med olika typer av hjältar. Musiken har därför oftast inte varit något man lagt märke till i många av filmerna, Guardians of the Galaxy undantaget.
Har ni sett teasertrailern som kom i våras så har ni oundvikligen hört Led Zeppelins Immigrant Song, och den används även förtjänstfullt i filmen. Även soundtracket har minst ett par stycken som faktiskt funkar riktigt bra. Inte så att jag kommer att sitta och lyssna på soundtracket såhär i efterhand, men i filmen så funkar det bra.
Bild
När en film innehåller flygande hjältar, gröna monster, rymdfarkoster, främmande planeter, gudar, utomjordingar och massa andra saker som av olika anledningar inte kan filmas på riktigt så är det viktigt att de visuella effekterna är på topp för att det inte ska framstå som löjligt. Och ingenting i filmen framstår som löjligt. Inte på grund av effekterna åtminstone. Precis som man har vant sig vid så är effekterna på topp, rakt igenom. Att vissa saker överdrivs bara för att man kan är en helt annan femma. Det överdrivs ändå på ett snyggt sätt.
Omdöme
Thor har fått olika regissörer till alla tre filmer. Om det är en slump eller beror på något annat ska jag låta vara osagt. För jag vet inte. Men att ta in Taika Waititi har visat sig vara ett lysande drag. Han har valt att satsa på mer humor än tidigare filmer om Thor, och replikerna ska enligt honom själv vara till 80% improviserade för att få en lätt och ledig ton rakt igenom filmen. Och det fungerar fantastiskt. Den komiska tajmingen mellan skådespelarna är för det mesta klockren.
Det är dock ingen renodlad komedi. Det är mycket action också, välgjort även det. Balansen mellan komedi och action påminner faktiskt en hel del om Guardians of the Galaxy, och det är i mina ögon inget negativt. De har släppt alla tyglar och öser på filmen igenom med bara kortare andningspauser. Och det som levereras är inte bara den bästa Thor-filmen. Det är en av de bästa filmerna MCU har släppt ifrån sig hittills.
Trailern kan ni se här nedan, och filmen kan ni se på bio sedan den 27 oktober. Och den är väl värd pengarna.
Betyg
Thor: Ragnarök får betyget 8 av 10.
Kommentarer
Inga kommentarer ännu.